Jag antar att skrivandet går rätt bra, för dagarna sveper förbi i rasande takt, och veckorna med dem. Som vanligt handlar det i mycket om självdisciplin. Försöker vara på plats strax efter åtta var dag, tar korta luncher – har för övrigt börjat tröttna på varma koppen med svampsmak – och avbryter inte förrän det är dags att börja med middagen framåt fem.
Ett annat lovande tecken är att jag inte sällan smusslar med arbetsmaterial upp från skrivarstugan, som jag sedan läser, på rent nöje, när jag ligger i sängen. Så avslutades fredagen.
Något mer om hur min bok om Första världskriget kommer att vara upplagd. I den följer jag ett antal enskilda personer, alla – givetvis – verkliga, alla långt ner i hierarkierna. Boken är uppbyggd av korta kapitel på en 2-4 sidor, där jag följer vad en av dessa personer gjorde och såg under en enskild dag. Kapitlen är sedan tänkta att vara ordnade kronologiskt, med början i augusti 1914 och med slut i november 1918. Idén är att det – grovt räknat – skall finnas ett kapitel för var vecka av krig.
Titeln är inte satt ännu. (Vilket är aningen stressigt, då den tillika med omslaget måste vara klar till i mars. Men det ordnar sig. Att bestämma titel är alltid ett roligt göra.) Underrubriken kommer dock vara något i stil med ”En historia om det Första världskriget i 206 korta kapitel”. Typ.
Tanken är att måla en bild av det här kriget, inte som händelse utan som upplevelse, inte som process utan som erfarenhet.
Tekniken är pointillistisk, alltså en stor bild byggs upp med hjälp av mängder med små punkter. Det som bekymrar mig till gränsen av sömnlöshet just nu: effekten hänger på massverkan, men tänk om volymen av nedslag är för liten?
