h1

Vann Naths minnen

tisdag, 13 maj 2008

Nu har den kommit ut, den kambodjanske konstnären Vann Naths memoar från sitt år i Röda khmerernas allra värsta utrotningsläger S-21 / Tuol Sleng i södra Pnom Pehn. (Förlaget är Tranan.) Runt 12- till 14.000 människor fördes till Toul Sleng, för att förhöras och sedan dödas. Det finns bara sju kända överlevande, och en av dem är alltså Vann Nath, som överlevde på grund av sin konstnärliga talang: han sattes att måla kopior av fotografier som föreställde olika högt uppsatta Röda khmerer, som Pol Pot.

Jag har skrivit ett förord till boken, och citerar här ur det:

Det som skedde i Kambodja mellan åren 1975 till 1979 är ett bevis på att bara den verkliga världen kan föda de verkligt stora fantasierna. Och på att dessa fantasier, när de väl givits utopins form, kan förmå människor att begå snart sagt vilka förbrytelser som helst. Och låt oss inte tro att graden av skönhet i detta tänkta lyckorike skulle vara en spärr mot övergrepp. Det är precis tvärtom. Ju mer man föreställer sig stå på spel, desto mer hämningslös kan man tillåta sig vara i kampen för detta höga, stora och vackra.

och

Det finns i historien en stor och ekande tystnad. Det är tystnaden hos alla dem som aldrig fick eller kunde eller ville vittna om det oerhörda som drabbat dem. Primo Levi, primus inter pares bland alla som burit litterärt vittnesmål om försöken att utrota judarna under det Andra världskriget, för i en av sina böcker ett skakande men också bestickande resonemang, som går ut på att de överlevande inte är de sanna vittnena, då de per definition bara är en lycklig minoritet. De som sett det värsta, de som gått igenom det yttersta, de som, skriver Levi, ”skådat Gorgons ansikte, de har inte återvänt för att berätta om det eller så har de återvänt stumma”. Om det finns undantag till Primo Levis regel, är Vann Nath ett av dem. Detta är hans historia.

Det är en synnerligen stark bok, och värdet kommer paradoxalt nog ur det faktum att Vann Nath varken försöker förklara eller lägga till rätta eller ge en bred bild: han skriver uteslutande om det han själv såg, och detta gör boken desto mer drabbande då den indirekt återskapar den extremt klaustrofobiska stämning som kännetecknar situationer och instititioner och ideologier som dessa.

5 kommentarer

  1. ”…bara den verkliga världen kan föda de verkligt stora fantasierna…” skriver du. Det är obehagligt sant. Denna tes kan också tillämpas på dagens Burma (jag vägrar kalla landet Myanmar).

    Regimen där är kanske inte riktigt lika hemsk som de röda khmerernas, men vem hade kunna föreställa sig att en liten klick generaler är så fixerade vid makten och så rädda att förlora den, att de hellre låter hundratals tusen medborgare dö i svält och sjukdomar än de tillåter utländska organisationer komma med hjälp?

    Och att ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd som till exempel Kina och Ryssland håller juntan under armarna gör inte scenariot mindre ”otroligt”. Men så brukar ju säkerhetsrådsmedlemmar för det mesta vara inblandade parter i konflikter som rådet borde lösa: Darfur, Irak, Israel-Palestina…

    Jag kommer inte ihåg konstellationerna i Kambodja när det begav sig, men kanske det är ett undantag eftersom Vietnam ”tilläts” intervenera.


  2. Om jag inte minns fel var Vietnams invasion ett led i maktkampen mellan Kina och Sovjetunionen. Kina stödde
    De röda khmererna och Sovjetunionen stödde Vietnam.
    Författaren Per Olov Enquist sade, att han blev lycklig, när Pnomh Pen utrymdes.Jan Myrdal försvarar väl fortfarande de röda khmererna?
    Många borde ställas till svars för sina uttalande vid den tiden.


  3. Jag måste korrigera mig litet. Enquist skrev:
    ”Horhuset utrymt, städning pågår. Över detta kan bara hallickar känna sorg”.
    Mitt syfte är inte att angripa Enquist, som jag anser vara en av våra främsta författare.Han var ju inte ensam. Det är märkligt, att så många svenskar utan vidare trodde på de röda khmerernas propaganda.
    Många blev upprörda, när USA under Nixons presidenttid gick in i Kambodja, eftersom USA hävdade att FNL hade baser där. Eftersom USA begick övergrepp i både Vietnam och Kambodja ville man stödja folken i de länderna och kom istället att stödja deras förtryckare.


  4. Oj den boken måste jag bara läsa! Är helt inne på historiska böcker och biografier just nu – underbart tips!

    Moment 22 – http://www.momenttwentytwo.wordpress.com


  5. tack för boktipset! :)



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 84 andra följare

%d bloggare gillar detta: