Senatorn William McAdoo om den amerikanske presidenten Warren Harding, som innehade ämbetet mellan åren 1921 och 1923, och som hyste en obesvarad kärlek till det engelska språket:
His speeches left the impression of an army of pompous frases moving over the landscape in search of an idea; sometimes these meandering words would actually capture a straggling thought and bear it triumphantly a prisoner in their midst, until it died of servitude and overwork.
På mig låter det här också som en beskrivning av vissa författarskap, ja hela genrer – som självhjälpsböcker och managementlitteratur.
