Ur ägget

Kallt. I natt lämnade jag vattnet på i badrummet på övervåningen. För säkerhets skull.

Sitter och tänker på det nya projektet. Ab ovo – Från ägget. Inter medias res – Mitt i tingen. Så heter de två berättartekniska alternativen för den som vill börja ett verk. Må det vara en film eller en bok.

Att börja från början är ju den gamla modellen, och den som också beskrivits som mest ”naturlig”, allt medan landningen mitt i det hela gärna framställts som en konstruktion. Sanningen är att båda är lika naturliga och lika mycket konstruktioner. Ab ovo känns mer naturlig, då den så väl sammanfaller med det lopp vår egen existens beskriver: vi föds – ur ägget -, vi lever vi dör. Samtidigt stiger vi – även som nyfödda – direkt in i ett pågående nu, in i ett sammanhang. Som historiker är man givetvis fallen för modellen ab ovo, i både grepp och kompositionen: ”Så här började det…” Och jag märker själv hur jag i mina egna verk mycket ofta, kanske tillochmed för ofta, använder greppet med ett anslag inter medias res, för att sedan – som presentatören i Monty Python – gå över till ett rakt berättande ab ovo.

Ingen ordning är given. Varför inte lämna ägget? Helt. För en gång skull.