Archive for 09 03 2004

h1

Om det tidsbundna

tisdag, 9 mars 2004

Tittar på några filmer ur den kända Hillman-serien av Arne Mattson, nu återutgivna på DVD. De är de värda. Häpnar över fotot, som bitvis är lysande. Häpnar över historierna, som till stor del är fåniga i sin komplexitet. Häpnar över de ansträngda tonfallen: talade folk verkligen så här, eller är det Dra-ma-ti-ssska konventioner som ekar?

Inte sällan är det just orden, talet, tonfallen, som orsakar det största avståndet. I både spel- och dokumentärfilmer. Så länge som folk inte talar är de någorlunda som vi. Kläderna till trots. När de öppnar munnen: ja, då infinner sig löjet. Häpnar över miljöerna, som till del är min egen barndoms hypermodernt kantiga interiörer, till del är ett svunnet Sveriges slott och herresäten. En speciell självbild anas, blanklackerad optimism från tidigt 60-tal. Detta var vi, har vi lämnat, detta håller vi på att bli.

Det är ofta när vi tror oss stå över tiden, som vi är som allra mest tidsbundna.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 67 andra följare