h1

Resans peripeti

onsdag, 21 april 2004

Jag och Harald står uppe på en slingrande väg i vårsolen och ser ut över snöklädda bergstoppar, bergstoppar så spetsigt symmetriska de bara brukar vara i barnteckningar och omslag till chokladkakor.

Det är nästan FÖR vackert, inte minst i den meningen att motivet använts på nytt och på nytt och på nytt, vilket gör att när man själv ställs inför det för första gången, känns upplevelsen ändå gammal, van och i någon mån redan förbrukad – som när man besöker New York för första gången och ser taxibilarna och Central Park och skyskraporna och allt det där, och det är både nytt och för miljonte gången.

Vi sätter oss i bilen och kör vidare. Alla resor har sin peripeti, då hemresan börjar, ofta mer i en mental mening än i en faktisk. Detta är denna resas peripeti.

Ett par timmar senare når vi Wien.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: