h1

Madame de Sévigné

lördag, 2 oktober 2004

Hon hette Marie de Rabutin-Chantal men är känd som Madame de Sévigné, brevskriverskan. Jag läser ett urval av hennes digra korrespondens från 1600-talet och blir omedelbart förförd. Handböckernas ord om hennes goda huvud, visdom, kvickhet och enastående skarpa iakttagelseförmåga visar sig stämma väl. (Stina Hanssons ”Svensk brevskrivning” från 1988 är förresten i detta fall ett utmärkt komplement för den som vill veta mer om brevet som retorisk och litterär form.)

Visst var hon känslig och kärleksfull, denna lärda adelskvinna. Hon älskade sin dotter gränslöst, njöt ofta av naturen och gullade gärna med parfymerade hundvalpar, men ställd inför folkets breda massa blev hennes annars så varma hjärta kallt som en gravsten av granit. För folket var i hennes ögon bara en hotfull och avskyvärd hop avgrundsandar. Hon applåderade den brutala repression som 1675 följde på ett bondeuppror i Bretagne: ”hängandet har faktiskt försatt mig på gott humör” skriver hon nöjt. Madame de Sévigné är väl värd en nära bekantskap, men man får då vara beredd på att möta den underliga och inte så lite skrämmande synen av en intelligent, bildad och mjuk människa inspärrad i en hård bur av klassegoism.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: