Världen från motsatta sidan – Del 1

Ibland är det roande att skåda en händelse från den motsatta sidan, att se vad som pågår bakom kamerorna. I det här faller är det liksom ofrånkomligt.

Stora salen i Börshuset är sprängfylld med journalister, som alla väntar på ett-slaget. Den vita dörren till den ständige sekreterarens arbetsrum är försvunnen bak ett buskage av mikrofonstativ och kantiga TV-kameror. Ute i salen övas det på anföranden, papper tummas, strålkastare slås av och på; några väntar beredda med små högar med mappar. Bak en låg avbalkning av tvärställa bänkar står Akademiens personal och några av oss ledamöter.

Fast jag mycket väl vet pristagarens namn, sitter det en förväntan även i min mage, som fanns där en liten varm sten. Så klingar klockans silvertoner och dörren slås upp. Ryggarna formerar sig blixtsnabbt som järnfilsspån mot den öppnade dörrens plötsligt påslagna magnetfält. I luften svajar händer med digitalkameror.

Elfriede Jelineks namn möts av en mycket besynnerlig tystnad, förvånad eller förvirrad, inte vet jag. Svagt, och utan all övertygelse, låter någon höra ett obligatoriskt ”äntligen”.