h1

Insnöad

torsdag, 18 november 2004

Jag vaknar och världen är vit. Snön piskar mot ansiktet när jag gläntar på dörren. Den gula katten, som aldrig tidigare sett snö, kliver skeptiskt och prövande ut, sjunker genast ned till magen, och liksom simmar genom denna nya, avskyvärda materia tillbaka till dörren och värmen.

Väderleksrapportens spådomar har än en gång slagit in. Vi är insnöade.

Jag skottar intensivt, med den där glädjen som intellektuella verkar känna över kroppsarbete. Det är ingen idé att ta bilen, men jag får skjuts in till staden och tåget av en snäll granne. Vid Jälla ser det ut som en målning av Napoleons reträtt från Moskva: ljusfläckar, kolonner av mörka, stillastående fordon, framåtlutade gestalter, suddiga i snöyran, vacklar fram medan det i dikena ligger eller hänger övergivna fyrhjulingar, täckta av ett tunt snölager. De jag skall möta i Stockholm är förvarnade. Resan får ta den tid den tar.

Och då, när jag inser att det är ingen idé att hetsa upp sig, för jag kan ändå inget göra, blir den långsamma, krypande färden genom de kastande snövindarna plötsligt märkligt rogivande. När jag når stationen har jag nästan somnat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: