h1

Mus i sitt eget hus

söndag, 9 januari 2005

Jag har ett problem. Ett mycket litet. En mus. Under vasken finns ett hål, ett sådant där hål man alltid kunde se i Kalle Anka, där en mus gnagt sig genom väggen. Jag låter det vara kvar, för Gud vet var han eller hon annars kommer att tugga sig fram. Då och då kan man se den, en liten mus med stora svarta ögon och vitgrå mage, när den gör sina räder i komposthinken.

Vid sådana tillfällen håller hushållets kvinnliga medlemmar på genusordningen och piper. Jag lugnar dem tryggt och myndigt. Musen slinker bort.

Den senaste tiden har det hela tagit en något allvarligare vändning. Den trasiga diskmaskinen visade sig inte vara trasig, annat än i en rent teknisk mening: musen hade gnagt upp en slang och så när orsakat en översvämning. För att undvika en upprepning har fällor införskaffats, med tungt hjärta, ity jag har sett filmen ”Mus i sitt eget hus” och vet att de bäst skall lämnas ifred.

Katterna har gjort några försök, men misslyckats. Fällorna är av två olika typer: den gamla varianten, av trä, och någon hypermodern sak i plast. Jag har betat med ost – ”true to a form” – men när jag kollar på morgonen har båda fällorna slagit igen. Men ingen mus. Och betet är borta. Och helt plötsligt ÄR jag i filmen. Detta är vad som hände dem också. Och jag vänder mig om, citerar en av filmens repliker rakt av: ”Det här är ingen vanlig mus”. Roller och manus fanns väntande, och nu spelar vi bara vidare i vårt drama, musen och jag. Vad göra härnäst? Vad hände i filmen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: