h1

Hålet i rymdtidväven

lördag, 13 augusti 2005

Hemma i Boden på snabbvisit. Stadens allra mest explosiva förvandling verkar ha bromsats in. Det var ett tag då jag inte kunde komma hem utan att ännu ett hus försvunnit, rivits eller brunnit ned, och med den ännu några fragment av min barn- och ungdom. Genomgår återvändarens typiska riter, vandrar bland annat förbi min gamla gymnasieskola – det som ännu står – och hoppas att ett vagt kritklotter på en röd tegelsten kanske ändå har med mig och min tid där att göra.

Kör sedan bort över den höga viadukten, och minns en märklig upplevelse jag hade där för ett par år sedan. Även då höll jag på att passera den, när jag i min ena ögonvrå anar någon som ser exakt ut som min bror Mats – fast 25 år yngre. Och hjärnan åkte blixtsnabbt frihjul. Tänk… om det också VAR han, 25 år yngre, att jag råkat åka genom ett hål i rymdtidväven och hamnat i det Boden jag ännu inte lämnat. Och då skulle jag kunna följa efter honom! För han var säkert på väg till en av våra fester – ett tag var det nog det enda vi gjorde, festade alltså, drack Silver-rom & Cola, lyssnade på Hot Chocolate och malde i oändlighet om ”Framtiden”. Och, och, då skulle jag kunna få träffa alla innan vi skingrades… även mig själv!

Och här gjorde fantasin en tvärbromsning.

En sak att möta alla andra. Men vad skulle jag säga om jag mötte mig? Skulle jag ens tycka om mig? Och vad skulle mig säga om jag?

Annonser
%d bloggare gillar detta: