h1

Fan, fan, fan

onsdag, 14 december 2005

Dödsbuden från Irak fortsätter att komma. Bland annat vet jag att tolken Bob, som alltid arbetade maskerad, med stora solglasögon samt en halsduk för nedre delen av munnen, nu är död, han och fyra andra killar från plutonen föll offer för en självmordsbombare för en dryg månad sedan. Idag kommer dock ett namn som gör mig alldeles kall.

Jared W Kubasak. Honom lärde jag känna lite närmre, och det var han som tog den Bylinebild som har använts både i DN:s pappersupplaga och i nätversionen. (Den finns uppe ännu.) Tyckte om honom. När jag åkte runt i deras Bradley lät han mig flera gånger ta hans plats uppe i tornet, så att jag skulle se bättre. Vilket öppnade för en av de mer surrealistiska upplevelserna jag hade där nere: en kväll i röda solnedgången dånar vi fram genom Bagdads nedkörda södra förorter, detta tunga, högteknologiska monster slamrar förbi åsnekärror, kvinnor i slöja och barfota, fotbollsspelande barn – bara detta ett osannolikt möte av oförenligheter – och allt till tonerna av ”Big in Japan” med Alphaville, som jag då hade i min MP3-spelare.

Jag avlossar ett mejl till en av mina kontakter. Bekräftelse kommer snabbt. Ja, det är Kuba. Den Bradley som jag då åkte omkring i är nu ett utbränt vrak. Det var i den han dog, bränd till döds, fångad i förarbrunnen. De körde av allt att döma på en mina. Fan, fan, fan, fan, fan.

Jag skrotar den redan skrivna söndagskrönikan, och börjar på en ny. Det är det minsta jag kan göra.

Kuba inne i bakre lastutrymmet på sin Bradley, en mycket varm dag söder om Bagdad. Kuba, och till vänster sergeant Roe, som var med vid minsprängningen Det här porträttet har Paul Hansen tagit

Annonser
%d bloggare gillar detta: