h1

Drömmen om fulländningen

måndag, 13 februari 2006

Det bästa med att ha avslutat en bok, är att man då kan drömma om att göra en ny. Detta kan verka grafomaniskt, men är det inte. Det är DRÖMMEN om den nya boken jag njuter i detta skede. Jag har de senaste veckorna gått och vridit på en gammal bokidé, som plötsligt inför mina ögon gjort ett språng och blivit, något helt annat, något… helt nytt.

Lätt maniskt har jag beställt material och böcker, som nu har börjat ramla in. Just connect är EM Forsters gamla valspråk, och något liknande har hänt här. Det som gör just detta skede så behagligt är dels just att tanken kan få gå frihjul, bara rulla på, i alla upptänkliga riktningar och hastigheter, dels att när ett projekt är i denna fas, så finns fortfarande förhoppningen att denna gång skall det bli perfekt. Kanske så perfekt så att inga fler behövs?

Författare kan, som sagt, delas in i två grupper. För det första de som skriver och skriver och skriver – inte sällan samma bok – med inget annat mål än skrivandet självt, ända tills hjärnblödningen eller skrumpelevern river pennan ur deras hand. För det andra de som skriver med den förhoppningen att en dag ha slutfört något, och gjort det så väl att de inte behöver skriva något mer.

Jag tillhör själv den sistnämnda gruppen. Och jag vet att ruset som infinner varenda gång jag befinner mig i detta skede, inte bara handlar om upphetsningen inför ett nytt projekts möjligheter, utan också handlar om ett vilt och vagt hopp om någon gång också bli… färdig!

Annonser
%d bloggare gillar detta: