h1

Första recensionsdag

fredag, 3 mars 2006

Äldre kollegor har berättat, att det där med första recensionsdag bara blir värre och värre med åren. (Det går historier om kända författare, som regelmässigt flyr utomlands när Dagen D närmar sig, för att isolera sig på fjärran landsortshotell med fingrarna djupt inkörda i öronen.)

Det stämmer. Även jag har börjat känna av ökande darrningar. Som ny har man litet eller inget att förlora, men ju äldre och mer väletablerad man blir, desto mer ökar den potentiella fallhöjden. Dessutom bedöms man hårdare just när man är etablerad än när man är ung och lovande. Vilket jag, allvarligt talat, inte tycker är fel. Nåväl: mitt botemedel mot denna oro, är att hålla sig en smula borta från hela fenomenet, att inte jaga alla recensioner, i alla tänkbara medium, utan nyktert läsa de som kommer i ens väg, och sedan nöja sig med de missiv som anländer från förläggare och vänner.

Redan tidigt denna dag ringer Eva från London för att gratulera, och jag förstår så småningom all i min illa kontrollerade nervositet att det nog gått bra, kanske tillochmed väldigt bra. Så vitt jag kan se är detta det bästa mottagande som en av mina böcker fått sedan ”Brev från nollpunkten”. (Recensionscitat går att läsa om du klickar här!)

Gott så. När eftermiddagen går mitt slut pustar jag ut, och till kvällen firar jag, genom att bjuda alla i huset på hämtpizza från pizzerian borta vid macken. Jag somnar tidigt, i soffan framför TV:n, trött men glad, än en gång – för att citera en kollega i Akademien – ”frikänd från mig själv”.

Annonser
%d bloggare gillar detta: