h1

Jag förvandlas

tisdag, 7 mars 2006

Proust säger att Tiden ”söker efter kroppar för att göra sig synlig”. På morgonen står jag och tittar in i spegeln, och ser att ett annat ansikte börjat tränga fram genom det föregående. Och det handlar inte bara om klippningen. Någon gång i somras nådde jag nämligen den punkt inte ovanlig för medelålders män, då jag fick bestämma mig, antingen för att börja kamma över eller ta bort. Det var liksom inget val, om man säger så. Få saker syns mig mer slående som metafor för livslögnen än dessa rörande hårfenomen.

Så jag skaffade mig en rakapparat, och bzzzang åkte allt av bara. Det finns många fördelar. Inga fler bad hair-days är väl en av dem. (Klicka här för att se mig i min nya frisyr! Fotot är taget av Paul Hansen i Bagdad, på en balkong i en av Saddam Husseins palats – i bakgrunden kan du skymta skadorna efter en kryssningsrobot som blåste ut större delen av en flygeln på denna märkliga krokan till byggnad. Jag kanske lite trött ut, och var det också: natten innan hade vi varit ute på nattpatrull.) Det är något med ögonen, något annat med munnen.

Och jag försöker minnas hur många sådana här ansikten som har avlöst varandra, stigit upp genom varandra under årens lopp: från småtting till gosse, från gosse till ung man, från unga man, etc. Och jag tänker på hur många förvandlingar som återstår. Det är först när förändringen upphör som allt är slut. Jag förvandlas, alltså finns jag till.

%d bloggare gillar detta: