h1

På skrotupplaget

söndag, 19 mars 2006

På natten en märklig dröm. Jag är ute och åker bil tillsammans med några vänner, i ett norrbottniskt vårlandskap, när så vägen plötsligt tar slut i något som liknar ett sopupplag, men vid närmare undersökning visar det sig vara en gigantisk samling järnskrot, allt ordnat in i minsta detalj av den osynlige ägaren.

Det mesta ligger på improviserade träbrickor med fack, där allt insorterats, inte efter typ, utan helt enkelt ett och ett och ett: spikar, muttar, gamla tändstift, trasiga bestick, tömda batterier, plåtbitar. Stora ting, som gamla gastuber, bitar av järnvägsräls och gamla oexploderade granater, ligger ute i det fria, igen ordnade i prydliga rader av rostiga ting. Där står även parkerade gamla traktorer och släpkärror, alla i förfall. Inget är av värde, allt är noga sorterat. Jag går in i en lada och beskådar denna oöverskådliga labyrint av värdelöst metallskrot, försöker förstå, men så dyker ägaren upp i dörröppningen, och jag är fångad.

Frågan är: vem är den samlande galningen? Jag misstänker att det är jag själv.

Advertisements
%d bloggare gillar detta: