h1

Om dataspel

tisdag, 30 maj 2006

Nu är det länge sedan som jag lät mig förloras i ett dataspel. Till dels handlar det om brist på tid, till dels om dataindustrins brist på fantasi – hur många shoot-’em-ups behöver världen egentligen? (Och till del om brist på dator: sedan World of Warcraft slog igenom här i huset är det helt enkelt svårt för mig att få komma åt den bästa burken.) Men så hände nåt.

Jag plockade upp ett gammalt spel: Combat Flight Simulator 2. Mest på kul. En chansning. För det fanns en äldre burk ledig. Och hakade fast. Orsaken är enkel. Jag upptäckte att spelet har en fristående modul – Mission Editor – som kan brukas för att bygga egna uppdrag. Vilket jag har gjort. (Har bl.a. byggt flera kampanjer som utgår från striderna om Nya Guinea 1943.) Samtidigt som jag laddat ned flygplan, specialeffekter, scenerier etc, från webben. (Det finns många bra hemsidor för CFS 2, men den jag använder mest är www.simviation.com.)

Inte sällan kan jag känna mig som en sådan där laboratoriechimpans när jag spelar ett dataspel. Konstruktörerna sitter bakom ett virtuellt glasfönster och betingar mig att trycka på de rätta knapparna i rätt tid, och som belöning får jag – ja, vad?

Ett spel med sådan här öppen arkitektur som CFS 2, där i princip allt kan ändras, vridas och förfinas, det upphäver den här känslan. Helt plötsligt släpps jag själv in i konstruktionen; och förvandlas från att vara blott en spelare till att bli en medskapare. Och spelet själv upphöjs till att bli en verklig lek-sak, öppen för alla mina infall. Mer sånt.

Advertisements
%d bloggare gillar detta: