Om den moderna individualismen betraktas som öde – skapad av den så kallade samhällsutvecklingen och dess nedbrytande av alla traditionella band – och inte som val, så blir sådana skilda men märkliga fenomen som mode och fotbolls-VM plötsligt begripliga. Vi vill så gärna höra till, vi vill så förtvivlat gärna känna Den Där Stora Gemenskapen. Modet är i det här sammanhanget rätt pålitligt: bara vi har pengar och dessutom någorlunda kvantiteter med rätt kunskaper – a.k.a. ”koll” – så ordnar det sig.
Den gemenskap som erbjuds i ett Fotbolls-VM är av förklarliga skäl långt mer oförutsägbar. De närmast hysteriska förväntningarna inför ett sådant evenemang blir en god mätare på Gemenskaps-underskottet. Och den närmast obetvingliga vrede som väller fram när det inte går som man hoppas blir också förståelig: det är inte resultatet i sig man rasar över, utan över att ha blivit snuvad på just Den Där Stora Gemenskapen.