h1

Shopping i Ullared och på Ströget

fredag, 30 juni 2006

Njaararararararara. Så låter det bakom mig när vi bara har 100 meter kvar. Det är en flodvåg av tomma kundvagnar som kommer rullande, aningen för snabbt, nedför den lilla asfalterade kullen mellan H&M-huset och Sko-Kanonen. Det är lite skrämmande, just för att de alla är på väg åt samma håll: mot entrén på Ge-Kå’s. Det går liksom inte att passera Ullared utan att stanna till vid detta Sveriges mest berömda lågprisvaruhus, som har uppåt 20.000 besökare per dag – vissa dagar är köerna så stora att de varnar för dem i lokalradion. Denna gråregniga dag är det dock inte alltför illa, även om det blir lite trångt när floden av tomma vagnar saktar ned för att pressas in genom entréns vågbrytare: Njarararrururrrrrrr. Där inne är det dominerande ljudet istället gnisslet från tusentals klädgalgar som skiftas runt i jakt på den rätta storleken.

Idag är shopping långt mer än ett sätt att skaffa sig ting som skänker vissa funktioner eller fyller vissa behov eller tillochmed stillar vissa begär. Det har blivit ett mål i sig. När vi köper en märkesvara konsumerar vi inte i första hand tinget utan reklamen. Det vi är ute efter är inte så mycket funktionen vi skaffar oss, som känslan vi får när tinget blir vårt. Det är lätt att gå in i ironiläge på GeKås, men jag känner att jag inte har vidare svårt att avstå. Någon har sagt att en arbetarklassbakgrund betingar tre saker för en: taskig smak, dåligt självförtroende och sunt förnuft. Jag vet inte så mycket om mina medshoppares självförtroende, men där finns en del prylar som verkligen skulle kunna leda till estetisk infarkt i vilket hem som helst, som en elektrisk akvarietavla. Sunt förnuft tycker jag att det visas upp i riklig mängd, i det att här gäller fortfarande PRISET som köpargument, inte varumärket eller auran eller fetischvärdet. De korkade shopparna finns inte här; de ser jag istället några dagar senare på Ströget i Köpenhamn, där de går runt på Hermes och med blaserad kännarmin köper på sig väskor för 60.000 spänn.

Tillbaka till Ullared. Två 20+ kvinnor står bredvid mig på GeKås sminkavdelning. Kvinna 1: ”Å fy fan! 5:95! Jag köper två! Kvinna 2: ”Meh, du använder ju inte fransböjare! Kvinna 1: ”Jamen dom är ju så billiga.” Själv lämnar jag varuhuset med tolv strumpor, åtta par kalsonger samt två slipsar att bära vid Akademisammanträden.

Annonser
%d bloggare gillar detta: