h1

I väntan på von Kluck

torsdag, 13 juli 2006

Paris. Ligger och läser sent på kvällen, när det dämpade ljudet av fjärran dån rullar in genom fönstren, som lämnats halvöppna i den kvalmiga sommarvärmen. Omedelbart associerar jag till artillerield. (Rytmen i smällarna påminner faktiskt om detta fenomen rent aukustiskt. Min gamla fantasi om att ha hamnat i en öppning i rymdtidväven går också igång, liksom automatiskt.) I tanken tar jag ut en ungefärlig kompassriktning, och, ja, det är norrut. Så här borde det ha låtit i september 1914, då von Klucks 1:a armé nått Marne och hans beridna förtrupper kunde skåda Eiffeltornets konturer i sina batterikikare.

Förstår först inte riktigt varför jag fantiserar så här, just här. Vore jag hemma skulle jag genast tänka att det var åska. (Som det för övrigt också är.) Men i denna extremt urbana miljö, rik, ja överrik på historiska kopplingar, går mina tankar alltså raskt åt det andra hållet. Minnen finns här i lager på lager, redo att fälla ut, bara rätt katalysator anmäler sig. I regel är denna katalysator kunskap, men det är intressant att notera att även renodlat sinnliga upplevelser ibland kan räcka.

Eller är det bara – för att låna ett uttryck hos Musil – bara min fantasi som, likt en hund, ”med hela sin känsla tjutit emot månen”?

%d bloggare gillar detta: