h1

Ruskin och mitt äppelträd

lördag, 12 augusti 2006

Den viktorianske konstkritikern och författaren John Ruskin har sagt ungefär så, att det pittoreska kännetecknas av att det ej går att planera, att det handlar om en slumpmässigt uppkommen skönhet som dess ursprungliga upphovsman egentligen aldrig avsåg. Tänker på det när jag tittar ut över min trädgård. När jag blev ensam här ute på landet, var trädgården ett av de ting jag fick lämna vind för våg, av ren tidsbrist. Vissa år klippte jag inte ens gräset. (Maj-Gull Axelsson har berättat för mig, att en av de första sakerna hon gjorde efter att ha debuterat, var att strunta i gräsklippningen – så det verkar vara ett författarprerogativ.)

Nu, efter år av försummelse, är trädgården vackrare än någonsin. Tillochmed det äppelträd som stormen rev kull en höst, har antagit en viss skulptural kvalititet, där det lutar multnande, fyllt av myror. De flesta vinbärsbuskarna har visserligen dött ut, men istället har där kommit snår av vildhallon – hur har jag ingen aning om. Till min förvåning har även ett par späda körsbärsträd slagit rot. Och det som jag trodde var ett äppelträd, har nu för första gången gett frukt; det visade sig vara päron.

Ruskin år 1894 Här skymtas det blå trädgårdsbord, där jag ibland sitter och arbetar

Advertisements
%d bloggare gillar detta: