h1

Sol y sombra

tisdag, 29 augusti 2006

Det är som att se en öken i vardande. Vilket det troligtvis också handlar om; i det fall växthuseffekten ej hejdas. Solen har bränt landskapet runt Madrid brunt, sprött och torrt. Landet har ännu inte hämtat sig från förra årets katastrofala torka, och vattenreserverna är de lägsta på tio år. Folk jag talar med i staden säger att juli var helt vidrig, med en hetta som aldrig släppte. (Aldrig har jag heller hört och sett så många spanska turister i Sverige; de letar väl den gråmelerade himmel vi flyr, ironiskt nog i syfte att söka deras obarmhärtigt blå.)

Äter lunch på Madrids bästa mexikanska restaurang, ”El Chaparrito” – som ligger på Calle Mayor 68, helt nära Plaza Mayor. (Flera av de som driver den arbetade tidigare på ”El Mordida” i Chueca, och de har tagit expertisen med sig. Billigt är det också.) Äter Lomitos de Iberico och Tortilla de York, sköljer ned med restaurangens utsökta Daiquiris. Efter en lång lunch i restaurangens skuggiga, propellerfläktade innandöme, vacklar vi mätta och salongsberusade ut på gatan. Och vacklar nästan tillbaka igen. För luften känns som en ljummen vätska, och solskenet är så starkt att världen strålar stickande vit i ögonen. Vi tar oss därifrån kryssande från den ena revan av skugga till den andra.

Annonser
%d bloggare gillar detta: