h1

Erasmus och en vanlig böjelse

söndag, 1 oktober 2006

Läser i Erasmus Roterodamus ”Dårskapens lov” från 1509 (och det är alltså dårskapens själv som talar):

”Naturen, som i icke så få fall snarare handlar som en styvmor än som en verklig moder, har dessutom begåvat vissa dödliga med den böjelsen, att de underskattar vad de redan äger men gör sig överdrivna föreställningar om det de icke ha. Härigenom blir alla fördelar, alla livets angenäma sidor och allt skönt i grund och botten förstörda. Vad glädje har man av skönheten, denna härliga gåva av de odödliga gudarna, om den blir besudlad med smuts? Vad är det för glädje med ungdomen, om den förgiftas av gubbaktighet? Hur skulle Ni egentligen kunna vinna några resultat med vad Ni uträttar i livet – och det som är av vikt härvidlag är ju att alltid kunna utföra det, som situationen kräver – om Ni icke i allt Ert görande och låtande finge understöd av egenkärleken, som går och gäller för att vara min köttsliga syster, därför att hon så ivrigt tar parti för mig?”

Annonser
%d bloggare gillar detta: