h1

”Vänner” och cafékulturen

torsdag, 9 november 2006

Någonting har hänt med de svenska caféerna. Jag är uppväxt med en cafékultur baserad på pinnstolen, och vars grundenhet kan tecknas som ett plus två: den genomsnittlige gästen var en ensam person som drack sitt café med dopp, eller möjligen två som tog sig en snabb fika. Det handlade om en stillsam plats, avsedd mer för rekreation än för möten. Avståndet var långt från, säg, den cafékultur man kan se i Centraleuropa, och där dessa etablissemang var något av centrum för det sociala och intellektuella livet. (Det är ingen tillfällighet att caféerna i Wien kan ta närmast palatsliknade former, samtidigt som de inte sällan är ritade av de främsta arkitekterna.)

Taket i Café Museum i Wien, en skapelse av Adolf Loos

Men något har hänt. Somt kan bero på soffans entré. Denna möbel, ett stycke klassisk rekvisita i amerikanska sitcoms, flyttades in på caféet ”The Central Perk” i serien ”Vänner”. Det var uppenbart en dramaturgisk nödlösning, som tillät scener med hemmets intimitet men med den offentliga platsen möjlighet för oväntade möten. Detta bruk har nu imiterats på snart sagt alla svenska caféer, och med en förvånansvärd hastighet. Även mitt favoritfik i Uppsala, Café Linné Konstantina (mittemot Linnéträdgården) har fallit till föga. I samband med en stor renovering i somras åkte pinnstolarna ut samtidigt som sofforna bars in.

Boken är Gedins imponerande Heidenstam-biografi

Även om det är lätt att vara rutingrinig över sådana här förändringar, så är det uppenbart att det öppnat för en mer kontinental cafékultur, där sådana etablissemang mer blir en plats där vi träffas än där vi drar oss undan. Samtidigt så finns några av de gamla borden och pinnstolarna ännu kvar, så att den som vill kan smyga in där för att i tysthet dricka te, äta en kanelbulle och läsa en bok. Vi har alltså både och! Ack, om världen och livet alltid vore så enkelt.

Annonser
%d bloggare gillar detta: