h1

PS till Soptanos och evigheten

måndag, 20 november 2006

Efter det att jag skrivit om Carmela Sopranos gråt bland antika ruiner, fick jag följande påpekande av min vän och kollega Harald Stjerne (som alltså är professor i filmmanus på Dramatiska Institutet, och dessutom en rasande skicklig sådan):

”Den scen du refererar har varit i säck innan den kom i påse. Ingrid Bergman gör i Rosselinis ‘Viaggio in Italia’ samma resa och övergiven av sitt äktenskap, oförmögen att förstå språket som talas vid Neapelbukten och paniskt rädd för trängseln och oväsendet på gatorna, flyr hon till några ruiner åtföljd av en guide som talar bräcklig engelska. Och här kommer tårar vill jag lova, härligt framställda av den blivande Signora Rosselini och tydligen med en återklang och räckvidd ända in i amerikansk populärkultur. Ingrid B återförenas sedan med sin man då dom fastnat med sin bil på en gata som korsas av en kyrklig procession. Ingrid övervinner sin tvekan inför medelhavskulturen och kan nu gifta sig så att filmen äntligen kan ta slut.”

Advertisements
%d bloggare gillar detta: