Ting och mening

Då jag ändå befinner mig i Paris, och julen närmar sig, tänker jag mig att försöka shoppa en smula. Att jag aldrig lär mig. Det funkar inte på mig, och efter en tämligen kort tid drabbas jag antingen av panikkänningar eller extrem leda. Och måste avbryta. Funderar på varför.

Till del måste det handla om detta med tingen – de tusentals, de hundratusentals, de miljontals. Man befinner sig omgiven av ting som helt saknar betydelse. Ingen har ägt dem, ingen har fäst några känslor vid dem; de har ingen historia, de har ingen laddning – annat än den som finns i prislappen. Paradoxen är, att i tingen hoppas vi finna det som är nutidens kanske största bristvara: mening. Och det är därför de lämnar oss så besvikna, för tingen i sig är menings-lösa.