h1

Tankar under högtidssammanträde

torsdag, 21 december 2006

Sture Alléns medaljer klirrar mot varandra när han talar, genom glipan till den stängda dörren in till sessionssalen tränger återskenet från fotoblixtar, en knappt märkbar vindil drar in i salen från taköppningen och ett stort stycke stearin från ljuset framför mig ramlar med ett tydligt plums ned i mitt vattenglas. Snart skall Kristina Lugn och Jesper Svenbro ta sina inträden, och jag tittar på de tomma stolarna.

Sessionssalen, strax före slaget 5: från vänster: herr Malmqvist (i bakgrunden), Kristina Lugn, herr Lindgren (skymd), herr Espmark, herr Linde, fru Frostensson, herr Wästberg I sessionssalen, strax före slaget 5: Kristina Lugn och Jesper Svenbro Sessionssalen, strax före slaget 5: herr Lindgren, fru Vallqvist, Jesper Svenbro, herr Ralph, fru Frostensson (skymd), herr Espmark (skymd). I högra hörnet: herr Wästberg, Kristina Lugn (skymd), herr Malmqvist.

Att leva traditionslöst är att underblåsa illusionen om att du är världens mitt, att världen förändras med dig och för dig, motståndslöst. Traditioner påminner oss om att detta inte är sant. Och ytterst påminner de oss om döden, även de som inte handlar om döden. För traditionen säger att världen förblir medan du förändras, medan du drar vidare, efter det att du gått bort.

Annonser
%d bloggare gillar detta: