h1

Kärlek som rikedom och brist

tisdag, 2 januari 2007

Läser i André Comte-Sponvilles bok om dygder, kapitlet om Renheten:

”Det finns en kärlek som tar, och den är oren. Det finns en kärlek som ger eller betraktar, och den är renhet. Älska, älska riktigt, älska på ett rent sätt är inte att ta: älska är att betrakta, acceptera, ge och förlora, det är att glädja sig över det man inte kan äga, glädjas över det som fattas oss (eller skulle fattas om man ville äga det), över det som gör oss oändligt fattiga, och det är det enda goda och den enda rikedomen. Moderns absoluta fattigdom vid barnets säng: hon äger ingenting, eftersom barnet är allt och hon inte äger det.”

Advertisements
%d bloggare gillar detta: