h1

Vardagskatastrofer

onsdag, 28 februari 2007

Som för att bevisa något i min egen historiesyn märker jag inget själv, märker knappt ljudet av förbi-ilande ambulanser eller dönet från helikoptrar. Utan larmas av ett telefonsamtal utifrån. Platsen där bussarna kolliderade ligger bara en liten bit norr från den plats där jag bor.

Ändå känner jag mig märkligt ointresserad av katastrofens fysiska manifestationer. (I det glesa snöfallet skymtar jag blåljus och avspärrningar, nyhetsfolk som pulsar fram mot platsen.) Det beror på att jag ännu inte vet något om vem det är som råkat bli offer. Jag känner folk som åker på 811:an varje dag, och jag och alla andra i hushållet nyttjar linjen från tid till annan. Det är först sedan det står klart att mina värsta farhågor EJ blivit besannade, som jag kan tillåta mig att bli analytisk. Fram till den punkten var det skedda helt enkelt för nära – geografiskt, psykologiskt.

Annonser
%d bloggare gillar detta: