h1

Om tvivel

onsdag, 7 mars 2007

Talade med Igman häromkvällen. Under skrivperioder vaknar han ofta, i regel runt tvåtiden på natten, fylld av oro och tvivel över huruvida det han presterat under dagen verkligen duger. Jag skulle kunnat avfärdat detta som koketteri; Igman är nämligen en av våra mest firade och framgångsrika författare. (Notera att man mycket väl kan vara det ena utan att vara det andra.) Men inte. Så pass känner jag honom. Jag vågar tillochmed att säga att hans storhet inte är vunnen trots detta tvivel, utan tack vare det.

Här känner jag också igen mig. Jag tvivlar alltid över huruvida det jag arbetar med verkligen duger. Och den osäkerheten har inte visat tecken på att minska med åren. Snarare tvärtom. (Ungdomsårens brist på erfarenhet översätts nämligen lätt i en paradoxal tvärsäkerhet – över världens tillstånd, över den egna förmågan. I ärlighetens namn måste det också sägas att medelålderns insikter gärna vänds till feghet – för man vet nu hur svårt något egentligen är.)

Tvivlets värde går ej att överskatta. Redan Euripides sade att människans viktigaste egenskap är hennes förmåga att bestämma sig för att inte vara övertygad. Tvärsäkerhet skrämmer mig. Både i stort och smått. Vad det gäller det egna skapandet är det ofta fatalt: haveriet är aldrig så nära som när man tror sig behärska redskapen till fullo. Och historiens stora katastrofer har alla skapats av tvärsäkra. Visa mig en människa som aldrig tvivlar och jag skall visa dig ett monster.

Annonser
%d bloggare gillar detta: