h1

Tecken

tisdag, 27 mars 2007

Tecken finns; både välkända och sådana av ett mer oväntat slag. Nu har jag skrivit på en ny bok i en veckas tid, och jag vaknar var morgon förväntansfull. Morgonbestyren går fort, utförda med något slags undertryckt otålighet, och när jag kliver in i skrivarstugan är det med glädje. Och när sedan lunchen infinner sig känns det alltid som om tiden gått alldeles för fort, och jag drar ut på avslutningen – bara lite till.

Att skriva en bok är sannerligen inget sprinterlopp. Det är en marathon. Uthållighet krävs, när man sätter fot vid fot vid fot, på väg mot en avlägsen och osäker fullbordan. Men inledningens explosiva energiutveckling är både ett gott tecken och en oundgänglighet. Finns inte den där glädjen där ser jag ingen större poäng med arbetet; det finns långt enklare sätt att försörja sig på.

Sent på eftermiddagen går jag runt i vårsolen, plockar lite planlöst ihop några nedblåsta grenar och drar dem bort till majbrasan. När jag slänger de torra pinnarna på högen skrämmer jag upp årets första fjärilar, två nässelfjärilar som virvlar runt varandra i en hårt vriden spiral genom luften, mot mig. En av dem landar på min bröstkorg, helt flyktigt för någon sekund. Det kan inte vara annat än ett gott omen. Brett leende går jag därifrån.

Annonser

8 kommentarer

  1. Vad handlar den nya boken om? Eller det kanske är hemligt? 🙂
    Tänkte säga att jag verkligen uppskattat det du skrivit tidigare, att jag började läsa ”Ofredsår” för många år sedan har starkt bidragit till den jag är idag (ett starkt historieintresse med allt vad det innebär, det har lett till att jag spelar en massa historiska instrument också).

    Tack och bockfot!

    (Och om du behöver nåt att skratta åt i skrivarpauserna så rekommenderar jag http://www.bestofblocket.se)

    //Micke


  2. Tack Peter för bra blogg och böcker. Jag slutar aldrig fascineras av hur briljant du vrider och vänder på tankar och företeelser i dina novellsamlingar. Vad är det du skriver på nu? MvH Måns Pär


  3. Visst är den känslan underbar…=)

    Det behöver inte gälla en ny bok, utan kan lika gärna vara när man kommit in i bloggkänslan och bara längtar till att få skrivar den där recensionen på boken man nyss läst !

    Lycka till med den nya boken.


  4. Vad jag skriver på vill jag helst inte tala om. Ännu. Det är alltid lite skört så här i början. Och sedan får man känna sig så korkad när man först suttit och gjort sig bred över det fan-TAS-tiska man arbetar på nu, och sedan blir det bara pannkaka av alltihopa. Bäst att avvakta lite. Det handlar dock inte om del tre i 1600-tals-trilogin. Och Snö-boken befinner sig fortfarande på materialstadiet.


  5. Peter. Har du någon gång tänkt på att skriva en bok som i huvudsak skulle spekulera om historien hade tagit en helt annan riktning.

    Vad hade hänt ?. 1. Om Napoleon inte hade genomfört det katastrofala fälttåget mot Ryssland. 2. Eller om han exempelvis skulle ha segrat vid Waterloo ?.

    1. Vad skulle ha hänt om Hitler inte skulle ha blivit född ?. 2. Eller om nazi Tyskland lyckats besegra Engelsmännen, och besatt de brittiska öarna. 3. Vad hade hänt om Operation Barbarossa aldrig satts i verket, eller hade blivit uppskjuten på obestämd framtid ?.

    Eller om Sverige valt sida i andra världskriget, med vapen i hand. Vad hade hänt om vi hade ställt upp till 100 % på Finlands sida mot Sovietunionen ?.

    Det är ganska roligt att fantisera om alternativa historiska utgångar. 🙂


  6. Ja, jag har en idé om att göra ett sådant därt kontrafkatiskt verk. Men det är tyvärr för lätt att göra sådana saker, och resultatet blir ofta mediokert. Skall det göras måste det göras med intelligens – som t.ex. Philip K Dick i ”The man in the High Castle”. Men jag har som sagt en idé, inspirerad av ingen annan än Borges. Om det blir av är en annan femma…


  7. Kontrafakta (kan det heta så?). Ja, det kan vara kittlande. Det spinner på vår rädsla för det vi inte kan kontrollera. Om ifall. Så. Jag har bara läst en kontrafaktisk skönlitterär bok och det är Philip Roths The Plot Against America som jag tycker är en misslyckad kombination av kontrafaktisk spekulation och skönlitteratur. Läs då hellre Roths Everyman, det är grejer det.
    Att tänka dystopiskt är på ett liknande sätt kittlande, återigen handlar det om vår rädsla, då för framtiden. Philip K Dick är ju suverän i den genren, liksom Margaret Atwood, både hennes The Handmaid’s Tale och Oryx and Crake är oerhört suggestiva och tankeväckande. Och välskrivna! Länge leve det goda språket, text som väcker oss och talar till oss.

    Så här långt ska man nog inte skriva i annans blogg. Men vad gär man inte för möjligheten att samtala?


  8. Du beskriver så poetiskt en bit av din vardag.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: