h1

På Hackescher Markt

torsdag, 5 april 2007

På väg in att ordna mig en snabbmiddag på Shark Döner vid Hackescher Markt, fångas min blick av ett ljusblänk på marken. Det verkar vara några små gatstenar, kanske 15 gånger 15cm, gjorda av glänsande metall, och försedda med text. Det är så kallade ”Stolpersteine”. Jag har hört talas om dem, men aldrig sett några. På andra sidan gatan hittar jag tre till. Jag böjer mig ned och läser på en av dem: ”Här bodde Anita Bukofzer. Född 1930. Deporterad 1943. Mördad i Auschwitz.” Detta måste vara världens minsta historiska minnesmärken.

stolp1.jpg

Stolpersteine är ett minnesprojekt av den tyske konstnären Gunter Demnig, som sedan starten 1992 lagt ned runt 9.000 sådana här små stenar runtom i olika tyska städer. Varje sten påminner om en enskild, namngiven människa, som en gång bebodde platsen men som blev mördad av nazisterna.

stolp2.jpg

Jag finner idén utomordentligt sympatisk, inte bara för att skalan i sig känns mänsklig, utan också för att den undviker minnesmärkenas vanliga monumentalism. Det är ju så man önskar att det historiska minnet skulle fungera: inte så mycket högtidstal på speciella kultplatser, som närvaro i vardagen – här, nu.

Annonser

11 kommentarer

  1. Ett av de värdigaste ”minnesmonument” jag hört talas om!


  2. Ja, inte sant? I lördagens DN skriver jag om dess raka motsats, åtminstone i skala, nämligen det stora Holocaust Memorial vid Brandenburger Tor i Berlin.


  3. Vill bara tacka för din intressanta blog – och för alla fotona. Jättekul att kika i ditt omväxlande album.
    Helene


  4. Det är så här vi måste minnas, via individerna. Jag tror att det är det enda sättet för oss människor att förstå det oerhörda i Förintelsen, liksom andra massutrotningar som har förekommit. Det är först när vi ser individens öde som det blir greppbart.


  5. Säg att det fanns, i Sverige, en sådan plakett för varje människa som mist livet på grund av en illvillig handling, skulle det då betyda något?


  6. Det här är också historia och monument som folk minns, tror jag. Det blir tydligt och personligt. Jag tror att alla som sett ”plattan” vid hörnet Folkungagatan Götgatan minns vad det står även om det inte går att jämföra med det som du visar.


  7. Bästa dönern i stan, garanterat. Minnesplattorna å andra sidan är statsfientlig verksamhet. Ska man verkligen böra hata sitt eget land?


  8. Det är inte bara det att plattorna i sig är genialiska. Ditt sätt att återge det hela ger saken en värdighet och laddning i sig. Väldigt fin läsning, tack så mycket. Passar även på att tacka för ”Förflutenhetens landskap”.


  9. Jag bodde under hösten i Berlin och hade en av mina första döners på Shark. Första intrycket var att det var den godaste ‘kebab’ jag ätit, men efter oräkneliga ytterligare döner/kebap så måste jag säga att de bästa görs i Wedding. Ganska logiskt eftersom turkarna rimligtvis borde ha bäst koll på denna maträtt. Berlins godaste snabbmat var nog annars halomi i bröd på Kastanien Alee, nära U-bahnhof Eberswalder Str.

    För övrigt vill jag tacka för en mycket läsvärd blogg. Keep up the good work!


  10. När det gäller snabbmat är en Döner min klara favorit. Och de bästa Döner jag ätit är just i Berlin. Skall kolla in det där stället på Kastanien-allée nästa gång jag är i staden.


  11. I Paris finns små runda mässningsplattor på den av fransmannen Arago påhittade nollmeridianen – den som inte vann.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: