h1

Katastrofer och anastrofer

torsdag, 12 april 2007

Först efteråt förstod vi hur nära det varit. Det Kalla kriget hade två riktigt kritiska perioder: tidigt 60-tal (inte minst då Kuba-krisen), samt den första hälften av 80-talet. Men visst gick det att förstå att vi var illa ute. Jag levde ständigt med den där tanken på det kommande kriget, hade skyddsmask och överlevnadslåda i studentlägenheten, var med om regelbundna repövningar i Luleålinjen, sov nere i atombombssäkra bergrum, där det artificiella övertrycket – som skulle hålla ute radiaknedfall och nervgas – gjorde att man ständigt kände sig snuvig. (Nedan några av mina egna relikter från denna tid, inklusive skyddsmasken och den nu plundrade överlevnadslådan.)

Saker från denna tid, jag fann i en låda på vinden: skyddsmask, saneringspulver, krigsplaceringsorder. Till höfer överlevnadslådan.

Till slut var den där känslan av annalkande katastrof så överhängande hos mig, att jag övergav avhandlingen och universitetet och tog ett jobb i militära underrättelsetjänsten. Inte kunde jag väl sitta under det höga taket i sal C på Carolina Rediviva och läsa 1600-talspoesi, när den värld jag kände snart skulle lösas upp i eld och aska?

Men så hände det underbara. Vi ställdes inför katastrofens motsats: en anastrof. (Katastrofen är en plötslig och oförutsedd vändning nedåt, anastrofen är motsatsen.) Muren föll, Kalla kriget domnade liksom av. Den där kanonbataljonen i Luleålinjen, där jag så länge tänkt att mitt liv skulle sluta – och där jag tillochmed rekat gravplatser åt mina soldater med KrigsGravI i handen – den lades ned; ett av de bergfasta batterierna är för övrigt museum nu. Så kan det gå.

Den svenske översättaren Peter Handberg har skrivit en synnerligen personlig historia över det Kalla kriget, och den slutliga katastrof som då väntade oss alla. ”Undergångens skuggor” är ett farväl av något som aldrig hände: ett lysande verk, utsökt skriven, skickligt komponerad och rasande intelligent, i summa en på alla vis avundsvärd prestation. Den har just kommit ut, och jag recenserar den i dagens DN. Texten finns även utlagd på min hemsida.

Om inte den här boken nomineras till Augustpriset finns ingen rättvisa i världen.

Advertisements

27 kommentarer

  1. Apropå din text i DN: Ett lysande uppsatsämne som jag länge velat förverkliga är just en undersökning om ”Om kriget kommer”-texterna i telefonkatalogen. Håll med om att det vore intressant! (Om någon vill sno idéen så varsågod!)


  2. Minns när jag en dag i 7:an (1984) under en lektion i samhällskunskap benhårt hävdade att frågan inte var ”om” utan ”när” kriget skulle komma. Halva klassen och läraren blev helt förfärade över min inställning. Jag hade i bakhuvudet tankar om var jag skulle fixa vapen så jag kunde skjuta ryssarna när dom kom. Det visade sig (gudskelov!) att jag hade fel men jag var inte ensam med sådana tankar. Fast hur formar det en människa att växa upp med det i huvudet? Märker än idag att jag är böjd åt katastroftänkande. Är det typiskt mänskligt? Tankar på den egna individens död varvas med mänsklighetens död? Får nog läsa boken i alla fall.


  3. Jag har ofta funderat över hur kalla kriget påverkade svenska befolkningen, särskilt eftersom jag inte växte upp under perioden (född 1985). Jag ska definitivt läsa boken och förhoppningsvis få en ny inblick över vilka känslor kalla kriget väckte.


  4. Det påverkade nog olika personer på olika sätt.

    Jag som var en lättskrämd gosse med synnerligen lättrörlig fantasi, kom givetvis att formas av det faktum att jag växte upp mitt under det Kalla kriget, i en militärstad där allt på något vis handlade om att förbereda sig för den stora smällen. Ett av mina första minnen är av en nattlig militärkolonn som rullar förbi vårt hyreshus med avskärmade ljus, på väg ned från det näraliggande fortet, fordon så tunga att huset rister; och i trapphuset sitter en inramad karta, som visade var vi skulle ta vägen ”om kriget kommer”, för då skulle hela staden tömmas.

    Det emotionella undantagstillstånd – som också Handberg skickligt skildrar – som detta framkallade, tror jag skapade ett slags paradoxalt katastrofberoende hos många, som hos mig själv. Är givetvis ingen tillfällighet att jag sedan skrivit mycket om krig, och att jag också sett ett antal med egna ögon. På något vis lever jag en slags titt-ut-lek med min tidigaste mardrömmar, tämjer min egen barnaoro.


  5. Rädsla är nog en vanlig reaktion. Vi bör vara rädda för bomben. Samtidigt kan vi inte gå runt i rädsla för det som är otroligt – eller ännu mer grundläggande, vi kan inte gå runt och vara rädda hela tiden. Oroliga blickar mot horisonten, nyhetshets och så vidare hindrar oss från att leva. Peter, du kunde inte skriva din avhandling för att den kanske var meningslös om kriget ändå kom!

    Sen tror jag att rädslan gör folket lättare att styra. Även idag.


  6. Nej, det går inte att vara rädd hela tiden. Och så var det inte heller, varken under 60-talet eller 80-talet.

    Jag tror att en del av 80-talets speciella stämning (och som alla konstiga kläder och spejsade frisyrer faktiskt är ett avtryck av) handlade just om detta: om den speciella och inte så lite desperata livsglädje som ofta uppstår i ett sådant läge. Det var en dans vid vulkanens krater, till tonerna av ”For eeever young, I want to be foreever young” – en låt som för övrigt innehåller direkta referenser till det hot som svävade över oss alla de där åren.

    Upplevelsen har snarare stärkt min förmåga att INTE bli rädd, att inte låta rädslan kontrollera ens liv.


  7. Var kommer ordet anastrof ifrån? Jag hittar det varken i SAOB på nätet eller SAOL?


  8. Fler finska författare har använt det, och det finns också i exv Nordisk Familjebok, översatt som ”omvändning, omvridning”. Det grekiska ordet katastrof är format av orden kata (ned) och strophe (vändning). En anastrof är alltså katastrofens motsats. Jämför katalys och analys.


  9. Som katalog och analog? Nej, det paret funkar inte att jämföra, de är för långt från sina ursprung.

    Rädslan för katastrof är väl för övrigt något som vi bland annat ”hanterar” genom att läsa dystopier (se där har vi en i ett snyggt par, fast utopier hör man aldrig talas om nu för tiden).


  10. Kan Peters användande av ett ord som inte finns i ordlistorna ses som en kommentar av Nihonshus vanliga men felaktiga konstaterande (i kommentar till förra inlägget) att sådana omöjligt kan nyttjas eftersom ”de finns ju inte i nån ordlista”? 😉


  11. Tänker verkligen inte ge mig in i någon omfattande språkdebatt här – det är något jag är involverad i görandet istället, både som författare och som ledamot i en viss församling, som sysselsätter sig just med detta.

    Bara ett enkelt klarläggande av min egen inställning: vårt språk är en levande varelse, stadd i ständig förvandling: ord kommer till, ord faller från. Att man har rätt att bruka sällan använda ord anser jag som fullkomlig självklarhet, även så att man kan uppfinna nya, i det fall behovet finns och resultatet är rimligt och begripligt. Nog sagt.

    (Och anastrof är alltså inte min uppfinning. Och den som tvivlar på detta kan gärna googla ordet! 🙂


  12. Peter Olausson: Du missförstår. Jag påstår inte att ord inte kan användas när de försvinner från ordlistorna, jag påstår att ord tenderar att försvinna när de inte längre står med i ordlistorna.


  13. Vi är helt ense om detta.


  14. Snarare är det väl så att ord tenderar att försvinna ur ordlistorna när de inte längre används. Eller för att hänvisa till en annan ledamot:
    ”Diskussionen om en nyutkommen upplaga av SAOL riktar ofta in sig på uteslutningarna, och sorgesånger höjs över verbala klenoder som sägs gå förlorade till följd av en alltför hårdhänt gallring. Man skall veta att de likafullt finns kvar i databasen! Om man undersöker hur många gånger den klagande har använt de saknade orden i skrift under de år som gått sedan förra upplagan, hamnar man vanligtvis på eller nära siffran noll, varför klagomålen över strukna ord för det mesta torde kunna föras till släktet krokodiltårar. När ord faller ur bruk är det inte funktionellt att behålla dem i ett referensverk över nutida svenska.”
    /Horace Engdahl i förordet till SAOL, 13:e uppl.


  15. I din recension använder du metaforen att författarens stil är så exakt och säker att du associerar ”som att se en katt gå över ett väldukat middagsbord”. Kom du på denna lysande metafor nu? Var och en som sett en katt i en trängd passage förstår exakt vad du menar! Jag kommer vid tillfälle att använda den men då referera till dig!


  16. Tyvärr: metaforen är INTE min. Men jag har inte kunnat få reda på vem som uppfunnit den.


  17. Peter Olausson: Jag vet inte riktigt om jag fullt ut uppskattar synen på SAOL som en ordlista som återger enkom det mest populära språket varje år.

    Den attityden känns väl populistisk eller funktionalistisk för min smak. Även om attityden tillhör en välrenomerad Horace Engdahl. Att orden finns kvar i en databas är ju inte det samma som att ordet finns kvar för vanliga människor på ett sätt där de kommer fram i ljuset mer.

    Det är heller inte så att det på något sätt tar väck problemet med att när ordet väl är väck från SAOL är chansen att det kommer att nyttjas något som går från liten till noll. SAOL hjälper inte till helt enkelt.

    En fråga: Gör alla folk i världen på samma sätt, tar väck ord ur sina ordlistor varje år, eller är det en svensk specialitet? Vad jag förstår så tar inte t ex Oxford English Dictionary ord väck ur ordlistan på samma sätt. Utan där ska alla ord från medeltid och frammåt (som inte är dialektala) inom engelskan finnas kvar.

    Att någon raderar ett ord i en ordlista på basis av att det inte är populärt längre är ju inget som på intet sätt gör att ordet överlever lättare.

    Som sagt, det råder tydligen en funkis-mentalitet kring språket i Sverige som jag inte delar. Jag hade föredragit det brittiska tankesättet att lägga till ord, men inte ta väck.


  18. OED är ett historiskt lexikon, och skall därför jämföras med SAOB (som verkar vara något för dig) snarare än SAOL. Som de själva formulerar det:

    ”As the OED is a historical dictionary, its entry structure is very different from that of a dictionary of current English, in which only present-day senses are covered, and in which the most common meanings or senses are described first.”

    För vardagsbehov går man hellre till Concise OED, som riktar in sig på dagens språk. Eller Chambers Concise; ”The editors have, however, deleted most of the obsolete, archaic, dialectal and very rare words and word-meanings, considering to be inappropriate in a work of this sort.”

    Utan att ha kollat tippar jag att Petit Robert är något liknande på franska, och så vidare. Så det brittiska tankesättet är snarare ett tankespöke; menar jag.

    Jag tror dock att vi kan vara helt överens om att denna blogg, modererad och allt, nog inte är bästa tänkbara forum för denna förvisso intressanta debatt. Kontakta gärna mig så kan vi ”göra upp” 😉 utan att ta Peters tid i anspråk.


  19. Förut var det ett hotande kärnvapenkrig, nu är det klimathotet, enligt meteorologerna och förstå-sig-på människorna, då går väl jorden under om en sisådär 15 år eller så.

    Då hjälper ju inte gasmasker längre…

    Är de flesta människor klimatsmarta? Nja, det undrar jag. Fast en annan är det, så hjälper ju inte det eftersom ALLA måste ju vara det samtidigt!

    Helst ska ju också alla omställningar från hemska utsläpp till miljövänligt gå över en natt!

    Så nu är det slut med oss… Hjälp!

    (Ni förstod väl ironin?!)


  20. Hej!

    Under kalla kriget upplevde jag Sovjet som väldigt avlägset men samtidigt så nära. En märklig känsla.
    Född 1956. Jag har besökt Gotland ett antal gånger. Står man öns östra sida och blickar ut över havet, sträckan till Balikum motsvarar sträckan Vasaloppet tur och retur. Överblickbart. Pär Nuder har sagt att gick en järnridå genom Östersjön under det kalla kriget. En träffande beskrivning. Flygvapnets DC 3:an som blev nedskjutet av Stalins flygare, öster
    om Gotska Sandön juni 1952.

    Hälsningar
    Rustan Rydman
    Stockholm


  21. Då jag är 76a har jag en annan syn på det kalla kriget än er som erfor 60- och början av 80-talets kriser. Men inte desto mindre var synen mer mollig än durig. Men efter en resa i Östeuropa, med början i Polen några år efter järnridåns fall, upptäckte jag hur duperade vi alla var.

    Jag och en vän reste Europa runt på motorcykel. Han tyckte vi skulle till Polen. Jag var mindre övertygad. Skälet var att i Polen var alla olyckliga, skogarna döda och polskorna horor. Det var vad som visades på nyheterna, vad jag hade läst i skolböckerna etc. Det var med spänning vi åkte över gränsen.

    Det Polen vi mötte var lummigt, gästvänligt och inte fan var polskorna några horor, dock väldigt vackra. Då förstod jag att det var inte bara bakom järnridån som propagandan lät övertygande. Vi var alla väldigt lurade.


  22. Haha, jag har tänkt att göra en textundersökning av ”om kriget kommer”-sidan i telefonkatalogen någon gång. Om ni har material får ni gärna skicka till mig eftersom samlingen inte är komplett.

    Och sedan lite om SAOL. Ordlistan uppdateras inte varje år utan nya upplagor kommer med cirka 10 års mellanrum. Det man då får är en syntes av dels ord som redan finns med i äldre upplagor, dels nya ord som redaktionen anser ha etablerats i svenskan sedan den senaste upplagan. Att sammanställa detta är ett långrandigt jobb som kräver erfarenhet, konsekvens och intuition. SAOL ger alltså ingen fullständig uppräkning av ”alla ord i svenskan” utan ska ses en översikt över de ord som är aktuella för den period upplagan gäller. Spara alltså gamla upplagor och jämför samt läs mer här:
    http://spraakdata.gu.se/saol/

    Myndigheten Språkrådet (tidigare föreningen Språknämnden) ger varje år ut listor över nyord men det är inte samma sak som arbetet med SAOL. Vissa sådana nyord blir kvar i svenskan medan andra försvinner ganska snart. Det är ett finger i vinden. Läs mer:
    http://www.sprakradet.se/


  23. Kan rekomendera den Brittiska ”katastroffilmen” (eller snarare TV-dramat) ”Threads”, som handlar om ett Engelskt samhälle före och efter kärnvapenkriget.

    …otäckare film får man leta efter.


  24. Ja, Threads är en av de obehagligaste filmerna jag har sett. Med små medel lyckas man verkligen skildra vad ett kärnvapenkriget skulle göra med ett samhälle när allt man är van vid faller samman. Får en verkligen att fundera på hur skört vårt samhälle egentilgen är. Även en betydligt mindre katastrof som att t.ex. strömmen skulle brytas skulle vara föreödande för vårat levnadssätt

    Jag som är född på tidigt 80-tal har bara mycket vaga minnen av kalla kriget, men jag har också funderat på hur denna ständiga skräck måste ha påverkat människorna och kulturen. Mycket av musiken och andra kulturyttringar från tidiga 80-talet är ju som sagt fullproppad av referenser till denna väntade katastrof. Ett mycket intressant ämne för vidare studier.


  25. Jag kommer ihåg min värnplikt under 80-talet.Förbandet jag tillhörde deltog i en utav U-båts jakterna i Karlskrona. Jag tillhörde det numera nedlagda förbandet I12.Att helt plötsligt gå från den dagliga verksamheten till att springa omkring med skarpladdat vapen och få order om att öppna eld om något misstänkt sågs vid strandkanterna var så här i efterhand surrealistiskt.Jag tror inte jag reflekterade så mycket på det hela just då. Jag tror nog att jag hade kunnat öppna verkanseld om det behövts. Men hade jag kunnat leva med konsekvenserna? Nu blev det aldrig aktuellt, trots rykten om grodmän och liknande i massmedia.
    Jag tror att dagens ungdom inte riktigt förstår vilket reellt hot Sovjetunionen utgjorde och vilka resurser som fanns. Det var ju inte för än senare som sönderfallet inom den Sovjetiska krigsmakten skedde.


  26. Peter m fl,

    Min pappa, Herrick Baltscheffsky, biokemist, har forskat hela sitt yrkesverksamma liv om bl a livets uppkomst. Han har i flera år arbetat med att definiera ordet anastrof. Kontakta honom om du vill ha mer kunskap om ordets betydelse.
    mvh, Henrik


  27. […] En annan spännade kommentar minns jag från en årsgammal blogg av historikern Peter Englund https://peterenglund.wordpress.com/2007/04/12/katastrofer-och-anastrofer/ Han beskriver också sin rädsla för ryssen och hur han lämnade studierna för att förbereda sig […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: