h1

Missnöjets betydelse

torsdag, 19 april 2007

Syftet med denna blogg har aldrig varit och kommer aldrig vara att ge sig in i olika tillfälligt uppblossande debatter, där det redan trängs flockar med yrkestyckare, många plågade av en svårtartad åsiktsinkontinens. Men när jag denna morgon i DN läste ett nytt inlägg i den s.k. handväskdebatten kan tyvärr inte låta bli att citera en sexton år gammal text av mig själv:

”Det finns en inbyggd logik i kapitalismen och industrialismen som leder till att folk orienteras mot konsumtion, mot begär utan tillfredsställelse. Och i det förvirrade hopkok av önskningar som fyller oss springer somt ur oss själva, medan somt är inplantat utifrån, alltså sådant som vi begär bara därför att det för tillfället värderas högt av andra. Vår oförmåga att skilja på det ena och det andra gör det hela etter värre. Behov och begär förväxlas med varandra.

Låt oss dock inte bara fnysa åt detta eviga missnöje. Att det blivit så allomfattande är till del ett resultat av att det demokratiserats, att missnöjet nu är var mans egendom. Den tidiga arbetarrörelsens strider kan till viss del faktiskt tolkas som en kamp för rätten att få vara missnöjd, att inte nöja sig med sin lott. Dock är detta missnöje faktiskt en viktig del av systemet. För om människorna slutade med att vara missnöjda med allt från sin sociala position till sin näsas form, skulle troligtvis kapitalismen och hela det moderna samhället som vi känner det inte längre kunna leva vidare.”

Hela texten, som ursprungligen ingick i min essäsamling ”Förflutenhetens landskap”, står att läsa här.

Annonser

8 kommentarer

  1. Märker att jag lider lite av kommentatorsinkontinens här, men vafan.
    Jag läste den där texten nyligen och den är ju helt grym.
    Övergången från massproduktion till en mer diversifierad produktion innebär väl en ytterligare demokratisering av konsumtionen?
    Vad innebär detta för det postindustriella samhället? Maktförskjutningar mellan olika samhällsklasser?


  2. Det är intressant när jag ser mig omkring i min omgivning att fler tycker konsumtion är mer givande än att själva producera något. Men det är väl uppenbart att ju mer tillverkning automatiseras(eller snarare sköts av billigaste arbetskraften ”någon annanstans”)ju mer tid får vi människor till att fundera över vad vi vill eller kanske mer tid att förtränga vad vi egentligen vill.

    Bra text som vanligt och ja, vad kan man egentligen känna om allt detta? Personligen har jag svårt att känna långsiktig lycka i konsumtion, men jag tillhör ju den rika delen av världen som lever med en grundtrygghet som ger mig lyxen att kunna känna så.


  3. Så otroligt bra skrivet. Att det dessutom var för 16 år sedan gör det ännu bättre.


  4. OK, det är så sant som det är sagt och skrivet. Men vad säger du om den lycka konsumtion, köpa onödiga prylar, ger? Är den en sämre lycka än man får av att ta en promenad i naturen? Resa till Egypten och se pyramiderna? Åka en snabbis till Mallis? Äta en god middag på restaurang? Det är något skumt i det här. Jag förstår aldrig varför det finns en viss rangordning inom konsumtionen som gör att somlig sådan ses som finare än annan.


  5. ”många plågade av en svårtartad åsiktsinkontinens” den här kommentaren har jag gått runt med hela dagen. Den har retat slaget på mig, men inte förrän ikväll vid disken slog det mig att det du kallar ”åsiktsinkontinens” är vox populi, folkets röst.

    För första gången i historien ges alla rätten att tala. Det är något magnifikt. Att öppna på den kranen är att släppa lös handväskedebatter etc. Jag vet inte om du raljerade över det eller att det var ett försök att ursäkta ditt inlägg (som var ett tänkvärt inlägg!), men saken kvarstår en frälsare är kommen iform av kommunikationsteknologi.


  6. Detta jag säger om åsikter är givetvis farligt nära att – som det heter – skåda sittande fågel i stjärten. Vill dock förtydliga att frågan inte är teknologisk. (Den är som sådan neutral och går att fylla med snart sagt vilket innehåll som helst; även jag ser bloggen, inte minst pga av den saknar grindväktare, som ett uppenbart demokratiskt framsteg; bland annat.) Nej, fenomenet fanns givetvis före bloggandet.

    Det uppenbara problem med många av de debatter som uppstår i tryckta media, med de svallvågor de sänder in i bloggosfären, är nämligen att de handlar mer om att markera en åsikt, än att berika med fakta, kunskaper. Debatterna tillför därför värme men ofta mycket lite ljus.

    Men det finns nog ett bekymmer bundet till teknologin som sådan: den gör det nämligen väldigt lätt att skjuta från höften, utan vidare eftertanke (och därvid träffa, t.ex., sin egen fot istället), vilket var lite svårare under tryck-eran, av det enkla skälet att tryckt är så mycket långsammare.

    Fast nu finns förstås ”edit comment” istället. 🙂


  7. […] bloggmediet och ta det till nya nivåer så borde det vara Peter Englund. Läs hans intressanta reflektion angående åsiktsinkontinsens och väskdebatten. Texten är så klart hämtad ur en 16 år gammal […]


  8. Samma fråga satt vi och diskuterade: ska vi skriva något om väskdebatten eller inte på vår blogg. Precis som Peter saknar vi ett djup och en kunskap i en debatt som snarare kommit att handla om att hetsa tuppen (jfr Geertz balinesiska tuppfäktning) än att komma någon vart som leder någonstans. Bloggen som form skulle kunna leda ned ytliga mediedebatter på djupet men frågan är om de inte oftast fungerar som medias förlängning!?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: