h1

Gå på och gå av

torsdag, 3 maj 2007

Allt är verkligen inte en fråga om talang. Minst lika viktigt är tur, tur med tidpunkten då man kliver in på scenen. För det är det som avgör om en person kommer att framstå som en modig och epokgörande banbrytare eller bara en reaktionär och ointressant eftersläntrare. Vanligast är nog att en författare eller konstnär uppträder mitt emellan, och blir till en hedervärd men egentligen inte vidare spännande medresenär i triumfens gruppresa, en person som egentligen bara upprepar vad andra redan har gjort.

Det vi kallar geni är alltså inte bara en förening av talang och mod, utan är också avhängig turen att komma upp på scenen vid en tidpunkt då dessa förmågor har en optimal möjlighet att verka, och uppskattas. För då kan snart sagt vad som helst ske. Samtidigt gäller också det motsatta. Vilket är en del av förklaringen till varför så många begåvade misslyckas inom konsten och litteraturen. (Detta, och en brist på mod som gör opportunism till en livsform.)

Det slutomdöme som en enskild gestalt får beror dock inte bara på tidpunkten när han eller hon går på scenen. Det hänger även på hur och när denna scen lämnas. Särskilt i vår förgängelsebesatta kultur. För få saker kan göra en gestalt så intressant för eftervärlden som en förtidig död – se bara den nyutkomna biografin över Ebbe Carlsson.

Detta betyder att bedömningen av, säg, en enskild författare, ytterst kommer att styras av två företeelser helt utanför hans eller hennes kontroll, nämligen för det första tidpunkten för födelsen, och för det andra tidpunkten för döden. Självmord kan ses som försök att kortsluta denna mekanik, men inte ens författare kan väl misstänkas vara så absurt fåfänga?

Annonser

7 kommentarer

  1. Med andra ord: det är bara att hålla tummarna 🙂


  2. Peter Englund,

    Har du läst en bok som heter ”Looking Back: A Panoramic View of a Literary Age by the Grandes Dames of European Letters”?


  3. Nej, det har jag inte. Borde jag det?


  4. Ja.

    Det är en intervjubok. Den är inte så ”bra” men märkvärdig.


  5. Jo förresten, den är bra.


  6. Ofta kan man vara först och kämpa för att höras och synas, men bli osynliggjord. Lätt hänt om man är kvinna eller från världen utanför Europa och USA.

    Och den som inte har tillgång till en stor propagandaapparat, som verkar långt efter att man dött, blir troligen snart bortglömd.

    Några kanske trivs med att lulla runt som okända genier, och hålla sina revolutionerande tankar och bilder för sig själva…


  7. Det tror jag också, att tajmingen har stor betydelse för att lyckas. Man måste ha turen att föddas och dö i en tid som ser än och älskar det man gör. T ex var det nog bättre att leva under 1800-talet om man skriver skräck – skräckromantiken är väl inte en litterär form på modet.
    Ändå fattas det viktiga ingredienser: att vara flitig, envis och uthållig, att inte vara lat och bli uttråkad.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: