h1

Njutningar

lördag, 5 maj 2007

Läser i Chamforts Maximer och tankar:

Tiden minskar intensiteten i – som metafysikerna säger – våra högsta, absoluta njutningar, men ökar, som det förefaller, antalet mindre, relativa njutningar, och jag misstänker att detta är det konstgrepp som naturen använder för att binda människorna vid livet, efter förlusten av de ting och de glädjeämnen som gjorde det mest behagligt.

Advertisements

13 kommentarer

  1. Någon menade att med högre ålder njuter man allt mer av mat och dryck, allt mindre av andra njutningar.


  2. Det är ju ett väldigt vackert nollsummespel. Därför kan man som de strikta buddhisterna bortse från njutningarna, eller som i vårat semihedonistiska samhälle upphöja njutningarna till målet med livet. Båda systemen är på så vis lika perfekta. Eller vafan… jäkligt bra skrivet av Chamfort i alla fall.


  3. Jag kan bara rekommendera Chamfort till läsning: vassare, mer misantropisk person får man leta efter – han är ett slags Schopenhauer i peruk. Samt med humor. Och hans personliga öde berör – inte minst då hans entusiastiska stöd till den revolution som senare kom att bli hans öde; han var en av de första in genom porten när Bastiljen stormades 1789.

    Det finns en fin svensk översättning av hans maximer och porträtt, utgiven av Atlantis.


  4. Misantropisk? Jävlar, där blev jag ställd. Jag har ingen aning om Chamfort är, men jag gillade den där texten just för att jag uppfattade den som väldigt människoälskande. Får fördjupa mig ytterligare helt enkelt. Tack för tipset!


  5. Detta stämmer. Jag vet! Härligt att se det i pränt. Elisabeth


  6. tja, även om det enkelt sagt går att översätta misantropi till människohat så är det en bristande tilltro till mänskligheten som avses.

    och som jag tolkar ”konstgrepp som naturen använder för att binda människorna vid livet” så finns det inte vettiga skäl för mänskligheten att finnas men biologin försöker lura oss kvar.

    även filantrop har en liknande större betydelse som viljan att bevara och förbättra för mänskligheten. kan inte du peter förklara hur det kommer sig?


  7. Annan Peter tar åt sig 😉 Är det detta du menar: -antropi ”anthropos” översättes inte ”människa” utan ”mänsklighet”. Vare sig man är mis- eller fil-. När filantropi blev = välgörenhet vet jag däremot inte.


  8. just precis. men den historiska bildningen brister hos mig också…


  9. Eller så är det ett sätt för naturen att vänja oss till döden. Att man uppskattar mindre och mindre händelse, ting och skiftningar .För att livet till slut ska tona ut i ett ohörbart ingenting. När man blir riktigt gammal (om man nu får bli det) kan man bli lycklig eller i varje fall tillfreds med att kaffet smakar gott och inte som snömos eller sågspån, eller att man sovit gott en hel natt, eller att vitsipporna öppnar sig när solens strålar når dem. Sådant som man om man står i början eller mitt i livet tar för självklart eller inte ens hinner se eller uppleva. De stora himlastormande händelserna och känslorna kanske inte blir så viktiga längre. På så sätt liknar det när man var riktigt liten och tultade runt i vitsippsbacken. Man såg det lilla och det blev viktigt.


  10. Vad som i själva verket sker då viljan som ting i sig objektiverar sig i ett oändligt antal företeelser, av vilka var och en kämpar för att få just sin subjektiva vilja fram – är att denna vilja bekämpar sig själv, med ett ständigt lidande som följd. Och allt detta i förhoppningen om att nå en varaktig lycka, en slutgiltig tillfredsställelse på toppen av alla strävanden.

    Men detta är en illusion, menar Schopenhauer. Ty den lyckokänsla man kan uppleva då ett mål har uppnåtts är bara tillfällig. Efter en kort tid avlöses den av frustration över andra och högre mål som man ännu inte uppnått, och så börjar ens strävanden om på nytt. Allt medan man trampar på andra varelser och existensformer, i tron att det finns ett absolut skillnad mellan det egna subjektet och de andra subjekten.


  11. Som idéhistoriskt samt filosofiskt intresserad hårt arbetande psykolog inom dagens svenska psykiatri tänker jag att förutsättningarna för val av njutning ser så olika ut… Och riktningarna för de samma.
    Frågan kring hur riktningen för våra njutningar tar sig uttryck och hur livet kan te sig för människor som haft mycket begränsad tillgång till de glädjeämnen som gör livet mest behaglig håller mig sysselsatt.

    Tack för att du gör dina tankar tillgängliga för dialog.

    Mvh
    åsa-maria


  12. Detta torde bli min dotters läsning… hon har det lynnet, jag läser den sedan så att vi kan diskutera…
    väldigt mycket tack!
    Anne-Marie


  13. den som gillade dom där meningarna har mycket att hämta i schopenhauers bok Om Viljan i Naturen.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: