h1

Så går en dag

tisdag, 8 maj 2007

Vad kan bli kvar av måndagen den 7 maj, i mitt minne? Kanske något av de följande:

  1. En dröm. Den hade ett ej ovanligt motiv: jag springer. De drömmarna kommer i två varianter: en där jag i panik flyr något, en annan där jag bara springer och springer utan vidare skäl, och aldrig tröttnar. Det här var en dröm av den sistnämnda typen. Mycket behaglig.
  2. En bild. På väg uppför Carolina Redivivas trappa ser jag något som jag lagt märke till, på exakt samma plats, redan för en 20 år sedan, nämligen en växt som slagit rot mellan stenarnas sprickor. Då orsakade synen en mindre privatreligiös kris: tänk om livets mening bara är livet självt?
  3. Ett ord. ”Mäskroder”. Det ordet har jag aldrig tidigare sett. Snubblar över det under min läsning av Märta Helena Reenstiernas dagbok från sent 1700-tal. Det är alltså ett slags stor slev, som användes för att röra om i karen med jäsande mäsk. Mäskroder. Skänkes härmed vidare till världen. För jag vet inte själv vad jag skall göra med det.
  4. Ett klotter. På Carolina Redivias herrtoalett står följande att läsa i svart tusch: ”La vita eduro come il cazzo mio”. (Törs inte översätta det, i det fall att min mamma skulle läsa bloggen.)
  5. En tanke. Fenomenet bloggromaner förbryllar kritiker och litteraturvetare. Det största problemet är nog ej att tekniken – i sin motståndslöshet – inte ger erfarenheterna tid att bli litteratur; snarare handlar det om att dessa romaner demonstrerar en paradoxal brist på förtroende för bloggen som en alldeles EGEN form, som aldrig kan sättas inom ett par hårda pärmar utan att något, kanske tillochmed något fundamentalt, går förlorat.

Fem saker. Det måste bedömas som ett gott utfall. För, som vi alla vet, finns det mängder av dagar som efter sig inte lämnar en endaste gnista av spår.

Annonser

10 kommentarer

  1. Åh, vilket läckert ord! Det måste jag fundera över, kanske koka lite mäsk…! Grötroder, sopproder…? 🙂


  2. Även om jag inte tror på att allt vilar i min faders händer så tror jag på ett ögonblick i sänder.


  3. Mmm, men eftersom nu kritikerna får en bok i sina händer, så menar jag att de borde se den som en sådan och strunta i eventuella förspel.
    Texter publicerade förut är ju ingen nyhet. Tänk på nyöversättningar och nya utgåvor av klassiker t ex. Ingen kritiker skulle väl falla i total oförmåga av en sån?

    Och vad gäller bloggen som form(?) som möjlighet som medium så kan jag bara hålla med dig.
    Den stora skillnaden är väl att den tillåter samtal och ett oräknerligt antal referenser.

    Samtidigt tenderar stora delar av bloggosfären att bara bli en medias svans – den talar om samma saker som övriga media.
    Dock finns undantag, och kanske är det i dem man finner något som faktiskt är just det där nya du är ute efter, något som är besläktat med det interaktiva konstverket eller happening-konsten.

    Dina fyra andra punkter tycker jag snuddar vid det här, klotter i blandning med något som kanske har ett uns poesi i sig, ett antal frågor.

    I mina ögon ett mycket bra blogginlägg, i den genre som bloggen är – för mig.

    Bonne journée!


  4. Jag förstår mig inte på 5e punkten. Sen igår har jag funderat över den. Jag ser helt enkelt inte problemet med att publicera sina inlägg i en bok. Det är behändigt genom att texterna bemöts direkt och kan förändras, indräktigare än en blogg, samt kan ge en ännu större läsekrets.

    Vad jag förstod på Nina Björks recension (din länk), såg hon egentligen ingen anledning att läsa boken, eftersom hon redan hade läst den. Spänningen i berättelsen fanns där inte längre. Det är ungefär som att läsa en deckare när man redan vet vem mördaren är.

    Inte heller ser jag skillnaden att t.ex. publicera en text som artikel och sen i en bok, vilket jag anser vara jämförbart. Sen i Axxesessän (din länk), ser jag det inte som en ny tendens. Se bara på Hemingways artiklar där han använder sitt egna liv för att framställa sig som en macho. Jämför Hemingways och hans fru Gellhorns texter där hon ställer sig i bakgrunden, emedan han skymmer sikten med sin uppenbarelse.

    Att omformulera sitt förflutna är heller inget nytt. Jämför t.ex. Slas böcker ”Min vän Charlie” och ”Följ Alltid Cecilias Exempel”. Båda handlar om samma tid: när Slas bor i en by i Kanada men skiljer sig åt i personporträtt och kronologi. Båda rekommenderas.

    Förövrigt håller jag med om att ”mäskroder” är ett fantastiskt ord.


  5. Jag håller på och samlar mig till att skriva något större just om den femte punkten, så jag vill inte föregripa det alltför mycket. Vill dock säga så här mycket: jag betraktar bloggen som en ny och alldeles egen form, och inte som en digital puppa i väntan på papperstryckets fjärilsliv. Och att det är i renodlandet av den alldeles egna formen – och där man alltså gör allt det som INTE kan ske på papper – som dess verkliga framtid ligger.

    Bloggen är alltså inte bokens fattiga kusin från landet.

    Det hindrar givetvis inte att du kan finna bloggar som i sin nuvarande form är synnerligen nära besläktade med en gammal form av litteratur, nämligen den litterära journalen – och jag har citerat ur några klassiker i denna blogg: bröderna Goncourts, Jüngers, Gombrowicz, Edmund Wilsons. Jag menar att bloggen faktiskt inneburit att friskt blod pumpats in i denna uråldriga och synnerligen läsvärda genre.


  6. Gör du någon skillnad på just bloggar eller hemsidor i allmänhet?


  7. I princip inte. För hemsidor medger också de saker som gör bloggen så unik: realtidspublicering, hypertext, kommentarer, klipp av olika slag, etc.


  8. […] Peter Englund: Så går en dag […]


  9. Oj – jag som älskar ord… härligt. Då det gäller femte punkten…håller jag med dig, men jag tror att upptakten till en bok vilar i bloggskrivandet… som synliggör återkommmande idéer. Jag tror inte att bloggformen orkar med väldigt långa inlägg…utan små korta saker…ungefär i din läsvänliga blogg…Men jag är ny, ovan, och nyfiket okunnig…
    Allt gott – jag är bara så glad att du skriver. Och att jag fann ditt skrivande tänkande här.
    Jag återkommer. Var så säker…Anne-Marie Körling


  10. 1700-tal.
    Någon som vet svaret på mina frågor?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: