h1

Schopenhauer räddar

torsdag, 10 maj 2007

Kanske är det jag skrev den 8 maj alltför pessimistiskt? Det hela är i alla fall kommet av att jag snubblat över ett antal äldre almanackor, från tidigt 80-tal, och jag med en frustration gränsande till förtvivlan kunde konstatera att mycket av det jag noterat där, nu gått ur mitt minne; eller bara återstod som vaga, svårgripbara bilder.

schopenhauer.jpg

Räddning ur denna svartsyn står dock att vinnas på ett oväntat håll: hos den annars så svartsynte Schopenhauer. Någonstans skriver han om resande, att trots att de starka intrycken flödar så finns ingen tid att smälta det hela, varför få spår av det upplevda blir kvar i medvetandet. Men detta gäller också mycket läsande, påpekar Schopenhauer: ofta nog finns knappt en tusendel kvar.

Men Schopenhauer erbjuder alltså en elegant räddning undan den pessismism denna observation skulle kunna föda. Intryck som dessa kan verka förspillda, menar han, men de har istället fungerat som näring för anden.

Annonser

21 kommentarer

  1. Först trodde jag att inlägget skulle handla om Monty Pythons ”Philosphers World Cup” (http://www.youtube.com/watch?v=92vV3QGagck) men det var det ju inte 🙂

    Förresten Peter, tänkte fråga en sak. När folk frågar mig vilka historieböcker jag läser så brukar jag svara Peter Englunds. Vad skulle du svara på en sådan fråga? Vilken är din favoritförfattare när det gäller historisk litteratur?


  2. Jag ber om ursäkt att jag förstår så himla dåligt, men vad är det för njutningar du saknar? Klarar människans anpassningsförmåga inte av en sådan långsam förändringsprocess som det egna åldrandet?

    (själv är jag 28, så det finns väl rimliga skäl till att jag inte riktigt fattar)


  3. Tänker du på det så? Själv upplever jag det motsatta – att jag minns för mycket. Som att för mycket finns kvar i hjärnan, nedtecknat och inristat likt ett stort obönhörligt bibliotek, samlad information redo att attackera vid varje givet tillfälle. Det är besvärligt när livet är som ett enda stort nu, minnen från tidig barndom lika påtagliga som de från imorse.

    Förut trodde jag att det var en välsignelse att kunna minnas mycket men nu tror jag att en viss ‘ignorance is bliss’…


  4. Kolla in den här artikeln om du är rädd för att glömma: http://www.fastcompany.com/magazine/110/head-for-detail.html
    Gordon Bell försöker samla precis allt ifrån sitt liv i ett surrugat minne. Fascinerande!

    När jag sökte efter artikeln som jag hade sparat och nu tyckte att den skulle passa dig, hittade jag den intryckt i Lockes ”An Essay Concerning Human Understanding”. En bok jag köpte på en bokmarknad i Bukarest. Det var i januari den 2:e januari och jag drev runt och väntade på att en vän skulle sluta för dagen så vi kunde gå och dricka öl; minnesbilden sitter i associationen.


  5. I så fall, Peter, så har du närt min ande en hel del… Förresten så hade Marx rätt — det var offside på Sokrates!


  6. Till Staffan: poängen ÄR att människan anpassar sig till förändringarna. Vi skulle aldrig vilja ha exakt samma drömmar som 30-åringar som, säg, när vi var tio – det skulle närmast vara patetiskt, nej, patologiskt.


  7. Jo, det var ju så jag uppfattade det, och därför har jag väldigt svårt att se Chamfort-stycket som pessimistiskt. I mina ögon så lovsjunger det bara människan sådan hon är – precis som Schopenhauer. Nu är jag ju alldeles för obildad för att ha den här typen av diskussioner, det kan ju finnas kontexter och nyanser som jag inte förstår, men, ja… Tack för ditt svar!


  8. Ja, och den näringen för anden kanske inte bara fungerar uppehållande för stunden utan lagras i något skrymsle av medvetandet som en slags mylla för kommande intryck. Eller vore det att läsa in för mycket i Schopenhauers tankegång?


  9. Obildad är helt fel ord. Jag tror att en av de egenskaper jag själv vunnit på genom åren, är den att inte tveka att fråga, även om frågan känns korkad. I regel så ÄR inte frågan korkad, och oftast finns det mängder med folk som undrar exakt samma sak – men törs inte visa det…


  10. Staffan, du är bildad, oroa dig inte.


  11. Som journalist kan jag intyga att det finns inga dumma frågor, men dumma svar finns det gott om.


  12. Som alltid lika njuningsfullt att läsa din blogg, samt de fora som följer efter inläggen. Själv lider jag av oerhört selektivt minne. Eller lyckligt lottad därmed. Men jag resonerar ofta:

    ”Söker man för mycket i det förflutna möter man framtiden med arslet.”

    Jag kommer ihåg det som behövs för att konstituera mig, resten var antagligen oväsentligt. Har hört citatet någon gång för länge sedan men minns inte var. Någon som vet?


  13. ”Arslet först…” – låter som en skruvad variant av Walter Benjamins metafor, ängeln som har blickan riktad bakåt och som samtidigt pressas av en vind, med ryggen först in i framtiden. För mycket historia (och för gott minne) kan utan tvekan vara ett problem.


  14. Tack för tipset Peter. Hittade Klees målning som Walter benjamin köpte och har satt sin tolkning till.

    http://www.leedstrinity.ac.uk/depart/media/staff/ls/WBenjamin/Angelus.html

    Min illustration av citatet är dock snarare en människa desperat letandes i ett arkiv, monterat längst fram på ett framrusande lok.


  15. Här är hela Benjamincitatet, på engelska:

    ”A Klee painting named ”Angelus Novus” shows an angel looking as though he is about to move away from something he is fixedly contemplating. His eyes are staring, his mouth is open, his wings are spread. This is how one pictures the angel of history. His faced is turned toward the past. Where we perceive a chain of events, he seens one single catastrophe which keeps piling wreckage upon wreckage and hurls it in front of his feet. The angel would like to stay, awaken the dead, and make whole what has been smashed. But a storm is blowing from Paradise; it has got caught in his wings with such violence that the angel can no longer close them. This storm irresistibly propels him into the future to which his back is turned, while the pile of debris before him grows skyward. This storm is what we call progress.”


  16. De första fyrtio åren i livet ger oss texten; de nästa trettio innehåller kommentaren.


  17. jag känner igen din vånda Peter, minnet, sökandet för att få allt rätt. Men du fixar det när flytet kommer,. Själv skriver jag brev och har ingått ett avtal om att skriva 500 själsbrev, tacksamt känner jag att det bara är 74 kvar nu. i 2 år har jag nästan dagligen skrivit ett brev av speciell karraktär,

    jag har lagt dig som favorit på bloggportalen och hoppas att det är ok. skulle du ha vägarna förbi så titta gärna in på min hemsida, ja, kan tyckas lite fånigt att säga så men nu har jag gjort det redan

    Min hemsida är vacker http://www.herrenärminherde.se
    och på wp har jag http://sofiawinterborn.wordpress.com/

    så skulle du bli trött, titta gärna in till mig en liten kik mvh sofia Winterborn


  18. Ibland ser vi döden som en tid där livets bok kan betraktas med samtliga sidor uppslagna på en gång. Lit rörigt, men man har ju tiden för sig. Andra gånger får döden vara en tid av glömska, men där det glömda givit anden näring på samma sätt som kroppen närt vår omgivning.

    Kan det rentav vara så att ert liv däruppe är besläktad med vår tillvaro härnere?


  19. Jag minns varje stavelse i barndomens böcker.

    Hans


  20. när vi läser upprepar vi ju ändå bara någon annans tankar.
    egen erfarenhet är coolare.


  21. Peter, är inte du inne på sjuttiotalsmusik? någon sa det
    Får jag lämna en länk till dig ocg alla andra?

    dom är verkligen bra

    http://www.myspace.com/seventy



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: