Archive for 21 maj, 2007

h1

Att resa i tiden

måndag, 21 maj 2007

Jag har ett intresse för filmer om tidsresor som är snudd på yrkesmässigt, och ”Déjà vu” från 2006 (regisserad av Tony Scott) saknar inte poänger. Åtminstone till en början. Det stora problemet med alla historier om hur man reser i tiden är hur de hanterar de paradoxer som ofelbart uppstår. (T.ex: vad händer om resenären gör något som i framtiden leder till att resan blir omöjlig. Bara tanken att ändra det förgångna är dessutom i sig en paradox, för det förgångna är ju… förgånget.) De mest underhållande undviker inte paradoxerna, utan bygger på dem, som den klassiska ”Tillbaka till framtiden”.

dejavu1.jpg

I ”Déjà vu” är det möjligt att betrakta det nära förflutna i extrem detalj, och även att manipulera detta förgångna till en viss grad. Och en polis gör det, i syfte att bland annat hindra att hans kollega och en okänd kvinna mördas. Dock bara för att finna att det är JUST hans försök att interagera med det förgångna som leder till att de båda mister sina liv. (Behovet av ett lyckligt slut gör dock pannkaka av allt, huvudpersonen både dör och klarar sig, och logiken gör sin vanliga glada kollaps.)

Relativitetsteorin tillåter tidsresor. I teorin. Hur man gör det rent praktiskt är dock en annan femma. (En möjlighet sägs vara att nyttja så kallade maskhål i rymdtidväven. Fråga mig inte om detaljer.) Det finns dock ett argument mot tidsresor – kläckt av Stephen Hawking – som jag finner svårt att ta sig förbi. Nämligen att vore sådana resor möjliga skulle vi nu vara översvämmade av turister från framtiden. För i en sådan värld, där det är möjligt att färdas i tiden, skulle vi givetvis leva i någon annans sedan länge förflutna.

Vilket vi alltså kanske gör. Om det inte vore för det faktum, att denna någon annan inte är här i hawaiiskjorta och med kamera på magen och glor på oss.

Det finns två lösningar på detta. I Isaac Asimovs ”Tidens död” är resor i det förflutna strängt reglerade av en kvasitotalitär organisation, där grundregeln är att resenärerna aldrig får ge sig till känna. Den andra möjligheten bygger på en variant av Fermis paradox – att högteknologisk civilisation är ett självförstörande tillstånd -, och att det inte FINNS någon framtid ur vilken folk skulle kunna resa till oss.

Annonser