h1

Ebbe och jag

tisdag, 19 juni 2007

Jag mötte Ebbe Carlsson en gång. (Ett andra möte skedde i textvärlden: i hans kombinerade deckare och nyckelroman från 1991, ”Liket i lådan”, förekommer en kriminalkommissarie vid namn ”Peter Englund”.) Det var 1989, på mitt livs allra första bokmässa, då jag gick storögt runt och begapade alla besökarna och de kända författarna.

Han stod som en vaktpost utanför Bonniers monter, fastfrusen i golvet, med armarna i kors över bröstet och en oseende blick riktad rakt fram. Affären som fick hans namn hade exploderat året innan, och gjort honom till var mans niding. Det var också som en död zon runt honom. Hans kroppsspråk verkade bekräfta detta: Noli me tangere.

Jag repade mod, ursäktade, sade helt ärligt att beslutet att ge ut Simon Schamas 728-sidiga bok om 1600-talets Nederländerna, ”Mellan Gud och Mammon” var en kulturgärning av stora mått. Ebbe Carlsson gav mig ett ögonkast genom de jättelika 70-talsglasögonen, ryckte på axlarna: ”Kvalitet säljer alltid”. Lätt tagen av hans självsäkra attityd gick jag vidare, och hans vaktpostblick svängde tillbaka ut mot folkmyllret.

”Mellan Gud och Mammon” blev det årets flopp. Senare, på gamla Lundeq, såg jag personalen köra bort vagnslaster med osålda exemplar av denna storslagna bok.

Advertisements

13 kommentarer

  1. Tragisk historia. Jag får läsa på i wikipedia som har en fin sammanfattning av EC-affären, för att rekapitulera händelsen. Men att han var där alls, på Bokmässan, detta kolossala, exponerande sammahang där sådana som du eller jag faktiskt kunde ”angripa” honom (fast du hade bredd i din bild av honom och kunde peka på annat, mindre opportunistiskt kända kvalitéer)! Det var modigt/dumdristigt/liknöjt.

    Och bilden av alla böcker som körs bort: Så sorgligt, det med. På varje lyckad författare går det säkert 100 misslyckade. I varje fall ekonomiskt!


  2. Ja du, han verkade ju mycket likgiltig inför sin bok och sina läsare!

    Då kan han ju inte ha blivit så besviken då när boken blev en flopp!


  3. Detta tomrum runt honom – denne Ebbe – när han stod där. Du gör honom så ensam. Kanske var det så. Det är nog ensamt att stå där… och vara en affär i sig själv. EbbeCarlssonaffären. Tänk att bli en affär. Ett begrepp. En helt liv reducerat till en enda affär.
    Anne-Marie Körling


  4. Faktum är att Ebbe var på bokmässan även föregående år, 1988, då han, om möjligt, var ännu ‘hetare’. Bokmässan avhölls det året månadsskiftet augusti-september, och av någon anledning hade de politiska partierna montrar med det kommande valet i åtanke. Jag stod dagarna i ända i den socialdemokratiska montern och gjorde tafatta försök att dela ut flygblad, väl medeveten om att valpropaganda knappast var vad mässbesökarna kommit dit för.

    En dag kom Ebbe förbi. Han vände sig först till MP-montern alldeles intill och köpte en knapp med texten ”En Bildt säger mer än tusen ord”. Jag frågade om han ville komma över till oss och få en kopp kaffe, vilken han accepterade. ”Hur det går i valet?”, var det första han sa. ”Skall Du fråga som sabbat alltihop” tänkte jag, men sade något mesigt i stil med att ”Det gäller att nå ut med sakpolitiken”. Spelar ingen roll, verkade han tycka, vi vinner i alla fall, det finns tillräckligt många väljare som röstar (s) ”även om partiledaren är en häst”.

    Jag tyckte inombords att det var ren smörja, men han fick i stort sett rätt. Valet 1988 gick ganska bra för (s), och det var inte EC-affären utan olika saker efter valet som fick det att börja gå utför. Som skattereuppgörelsen med det folkparti vi ägnat hela valrörelsen till att angripa.

    Själva EC-affären undveks förstås, men han blev faktiskt en liten aning misslynt när jag nämnde ett något mindre lik i hans garderob, tiden som chefredaktör på Västgöta-Demokraten, som 1986 skurits ned till en veckotidning och 1990 lades ned helt och hållet.

    I alla fall, Ebbe stannade kanske tio minuter, och det var en fascinerande upplevelse. Det jag minns tydligast var att han verkade alldeles oberörd inför all uppmärksamhet han drog till sig. Han pratade på, hade åsikter om ditten och datten, och kom med humoristiska kommentarer på vad andra sade. Det fanns en viss arrogans där, men långt ifrån den värsta jag upplevt. Ingen docerande långrandighet, utan ett ständigt utbyte av repliker, och en förmåga att lyssna, som är rätt ovanlig hos arroganta personer. Hade han stannat längre är det väl möjligt att andra sidor kommit fram, men nu blev det ett trevligt minne.

    Anders Widfeldt


  5. Jag har startat upp en blogg som handlar om förintelsen. Kika in om du har lust.


  6. jo, men jag minns Ebbe sittande på en bänk vid Djurgårdskanalen och se upp mot kameran och säga att han drevet mot honom var helt utanför men att han kunnat stå emot därför att han fått veta att han hade aids och att stormen mot honom inte var något alls mot det han själv visste skulle kunna senare.

    har ofta tänkt på detta … tala om ensam.


  7. Precis som Eva (ovan) tyckte jag din minnesbild med bokhandelspersonalen som körde bort vagnslaster kändes sorglig. Man undrar vart vagnslasterna tog vägen. Rean (följt av makulering för de som inte gick åt då) är väl en rimlig gissning.

    Idag går det inte att uppbringa Mellan Gud och Mammon, varken i bokhandlar av den traditionella sorten eller hos Adlibris och Bokus. Antikvariaten gör en kulturgärning, men varför kan inte förlagen hålla böcker in print lite längre?

    Long tail är ett surrord i popekonomi; nätets distributionsteknik gör att man kan göra mycket pengar på att sälja få ex av ett stort antal olika skivalbum/böcker/whatever. Fenomenet verkar knappast ha nått svenska förlag …


  8. Tja, detta var ju före Internet, så någon lång svans fanns inte att tala om. Dessutom hjälper det fenomenet nog inte vissa böcker, som exempelvis Schamas tjocka sak, som inte bara är dyr att översätta utan även att trycka, då den är sprängfylld av illustrationer, mest reproduktioner av nederländsk 1600-talskonst. Så även idag tror jag att en förläggare skulle tänka sig för både en och två gånger innan han eller hon gav den svensk språkdräkt – lång svans eller ingen lång svans.


  9. Visst är det ett jätteåtagande att ge ut sådana böcker, man förstår att förläggarna tvekar; det blev ju, med ett annat exempel ur Schamas produktion, bara Skog på svenska.

    Men lite synd är det att den svenska bokbranschen inte är bättre på att hålla böcker in print. Ibland känns det som om böcker försvinner från marknaden efter bara några år.

    Det verkar finnas något slags sälj-ut-så-vi-slipper-lagerkostnader-mentalitet bland förlagen. (Eller så håller jag, hemska tanke, på att bli gammal, knarrig och klagande …) Varför är böcker färskvara?

    Och till skillnad från long tail-hajpen ser jag inte det här som en teknikdriven grej, med nätet som avgörande faktor, utan mer om mentalitet eller företagskultur. Kolla på, bara som ett exempel, poesiförlaget Ellerströms och deras envetna lagerhållande år efter år. Det gjorde de även innan nätet.

    Och antikvariatsbranschen har varit long tail-ig, före nätet: de har ju lyckats leva på att tillhandahålla få ex av många olika böcker, istället för många ex av några få storsäljare.


  10. Det där med antikvariaten är givetvis sant. De var också bland de allra första (strax efter pornografterna) som faktiskt gjorde pengar på webben.


  11. Truleg off-topic, men eg undra meg på om Mellan Gud och Mammon har tittelen The Embarrassment of Riches på engelsk?


  12. Ja: det är originalets titel!


  13. Porr och antikvariat: det känns som om de hänger samman på något sätt. Har alltid tyckt det varit något härligt slightly kinky över vissa biblioteksmiljöer.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: