Archive for 24 juni, 2007

h1

Klassresenärens klagan

söndag, 24 juni 2007

Bra text av Ann Heberlein i Sydsvenskan: den inleder en artikelserie om ”Guilty Pleasures” – här olika kulturella fenomen som man gillar fast man inte borde – som intressant nog nästan slår botten ur serien som sådan. För hon pekar på att det finns ett uppenbart element av behagsjuka när kulturfolk bekänner sina låga lustar. (Det må vara att man samlar på trashiga våldsfilmer eller lyssnar på Abba när man städar, etc.) Och jag håller med henne: även jag har svårt att fördra kulturskribenter som koketterar med sin arbetarklassbakgrund.

För alla som rör sig i sådana här kretsar vet att detta är något som det skryts väldeliga med. Fast man per definition, och efter stor och medveten ansträngning, lämnat den klassen. Och är ens föräldrar psykoanalytiker eller direktörer eller riksdagsledamöter kan man kanske åberopa någon mor- eller farförälder med lagom proletär utstrålning. Radical chic.

Amen harregud – jag minns att jag under mina år på universitetet ibland bar en T-Shirt med texten ”Working Class Hero”; och att min egen bakgrund gav gratispoäng i vissa situationer när jag plötsligt spelade ut klass som ett slags omvänd svarte petter – aha, fickdej! Vill dock tro att det mest är en fas som vi klassresenärer går igenom. Men vissa fortsätter att spela klasskortet, stelnar i posen, låter den plana ut till affärsidé.

lennon_hero.jpg

Klass finns. Gränserna finns. Begränsningarna finns. Vad man dock gärna undviker att tala om, när man som skrivande människa fäller några klädsamma krokodiltårar över allt det där man inte fick, är de fördelar som också finns med en sådan här bakgrund.

En av dem är avsaknaden av styrning och förväntan. Den som hade rummet mittemot mitt i studentkorridoren var en kvinna i min ålder, i mörk page och med ett passionerat intresse för historia. (Hon var medlem i Karolinska Förbundet innan jag ens visste att det fanns.) Hennes föräldrar var dock akademiker, och hade nogsamt varnat henne för att ”komma hem med en värdelös fil kand”. Så hon pluggade juridik. Och hon blev också hög jurist på ett större statligt verk. Långt senare sprang jag in i henne på institutionen. Hon hade börjat läsa historia.

Förvisso hamnar man lätt i ett slags gränsland, där man inte känner sig riktigt hemma någonstans. Men i detta finns frihet. Man kan göra sådant som inte faller sig lika lätt för de som vuxit upp i systemet. Och inte heller rids man av deras paniska skräck för misslyckandet. För vad är det värsta som kan hända? Går det inte vägen flyttar man bara hem igen.