h1

Min anteckningsbok

lördag, 30 juni 2007

Att göra de sista noteringarna i en anteckningsbok känns alltid märkvärdigt på något vis. Inte minst tycker jag om den lilla ritualen, då den nu fullskrivna boken förs samman med de gamla, samt en ny öppnas, lätt knarrande i ryggen, och namn och adressuppgifter skrivs in.

Jag bär ständigt anteckningsbok, dels för att notera olika praktikaliteter, som portkoder, kartskisser, bokningsnummer etc, men framför allt för att snabbt kasta ned citat, infall och intryck, flyktiga ting som annars lätt skulle gå förlorade. Den är helt oumbärlig i mitt arbete. Pappret skall vara vitt och olinjerat, så man också kan rita. Bokens knappa 200 sidor brukar räcka runt ett år.

mina_antb.jpg

Sedan slutet av 90-talet har jag använt ett visst märke, italienska Moleskine, och det är en ny sådan som nu ligger bredvid mig. Det är min första på flera år: jag slutade nämligen att använda dem då jag hittade en inhemskt producerad anteckningsbok för ungefär halva priset. Dessutom fann jag snobberiet runt det varumärket fånigt. Jag var med om att okända frågade mig om det jag bar ”var en äkta Moleskine?” Och jag hörde någon påstå med näsan i vädret att man fick använda just det märket bara om man var en etablerad författare eller konstnär. (De enda två i den kategorin som jag av egen erfarenhet vet använder Moleskine är vår Ständige Sekreterare samt Paul Simonon, den f.d. basisten i The Clash, som jag träffade i Madrid för några år sedan, och som också ständigt bar sin på sig.)

Och sedan har vi det där med uttalet. Det får verkligen inte vara engelskt, inte heller franskt (som jag länge trodde), utan italienskt: ”mole’skin-e”. De riktiga Magdalena Ribbing-typerna böjer tungan runt ett ovigt men exklusivt ”mol-a-skeen’-a”. Varför kan jag inte för mitt liv begripa.

Framgången för Moleskine är resultat av ovanligt smart hajp. Från början var detta bara en fråga om en viss typ av anteckningsböcker, som kännetecknades av två saker: ett inbyggt gummiband som höll samman pärmarna, samt hårda pärmar klädda med ett särskilt tåligt och vindtätt bomullstyg som kallades moleskin – ja, det var ursprungligen en referens till mullvadens päls.

Anteckningsböcker av detta slag användes givetvis av rader med människor, men att som i Moleskines egna reklam påstå att just DERAS anteckningbok är DEN legendariska, brukad av bland annat Van Gogh, Picasso, Hemingway och Chatwin, är ungefär lika sant som om Esselte skulle sälja blyertspennor genom att påstå att just DERAS blyertspenna var DEN legendariska, brukad av bland annat Van Gogh, Picasso, Hemingway och Chatwin. (Firman startades 1998.)

Men det är givetvis denna koppling som förklarar mycket av framgången. Man köper inte en anteckningsbok utan tillhörigheten i samma brödraskap som de ovan nämnda storheterna. Så varför har jag då återgått till detta uppblåsta varumärke? Tja, de svenska höll inte så bra. Pärmarna var klädda med papper och de sprack dessutom i ryggen. Ibland har man inte råd att köpa billigt.

31 kommentarer

  1. Men pennan då? Vilket skrivdon får sätta sina spår i denna namnkunniga anteckningsbok?


  2. Dagens appelsin:

    Hej Peter!

    Mitt textiljag vaknade vid ordet mollskine som säkert är en förvanskning/terminologisk vandreord inom väv- och beredningskunnandet. ( beredning= färdigställande av råväv som skall ge olika kvalitéer och typer slutprodukt, t. ex vadmal)
    Förr i tiden innan jeanstyg, denim blev på modet, var mollskinn ett av de bästa materialen för arbetskläder. Se nedan.
    Du har kanske själv ägt ett par mollskinns byxor, det har jag, och mina barn ( tyget är kraftigt beredd, dvs. härjat med i maskiner, tvättat och borstat och luddet skuret, se nedan, därmed slitstarkt och ändå mjukt)

    Nämner inte Bellman mollskinn? eller är det Mollberg som spökar i mitt minne, nej, jag tror att mollskinnet i början utgjorde en ersättning för de mer kostbara skinn-matrialen som bemedlade kunde kosta på sig. Detta tyget och dess behandling har en lång historia…..

    Typbeskrivning:
    Mollskinn är ett tätt, vävt bomullstyg som är borstat och ytskuret. Namnet kommer från engelskans moleskin (mullvadsskinn). Det är dock inget skinn utan helt gjort av bomull. Mollskinn passar bra att göra byxor av för det är hållbart och lätt att tvätta. Mollskinn har använts i tv-produktion, tex i Salve var flera av kläderna gjorda av mollskinn. Mollskinn är inte lika varmt som ylle, men det isolerar ändå bra eftersom det är så tätt vävt.

    På sidan http://pub.ep.liu.se/medhist-katalogstruktur/lashosp/1889/E88905CB.htm

    hittar du om mollskin och dess användning:

    Under året tillsatte nya Gång-, Linne- och Sängkläder:
    18 par Byxor af mollskin, 12 st. Rockar, för läkaren, af linne, 21 st. d:o, för patienter, af mollskin, 49 st. Skjortor af blångarn, 3 st. d:o av domestik, 22 par Strumpor af ullgarn, 8 st. Tröjor, mans, af blångarn, 8 st. Förkläden för sköterskorna, 16 st. Kjortlar af mollskin, 5 st. d:o af ylle, 1 st. Lif af halfylle, 57 st. Lintyg af blångarn, 26 st. d:o af lärft, 46 st. Tröjor, qvins af mollskin, 65 st. Handdukar, grofva, 106 st. Lakan af blångarn, 4 st. d:o af domestik, 3 st. Servetter af linne, 45 st. Örngått af domestik, 1 st. Fotdyna, 7 st. Hufvudpölar, 1 st. Kudde med tagel, 4 st. d:o med fjäder, 1 st. Madrass med hö, 1 st. d:o med tagel, alltsammanst till ett värde af 1 322 kr. 85 öre.

    …så sträva inte med uttalet, det är korrekt språk att säga som på svensk: mollskinn, det franska och italienska är förvanskningar som du ser.
    Ha en fin dag säger
    Hanne Kjersti


  3. Lustigt sammanträffande familjen var här i Berlin i helgen och vi hade precis samma diskussion om Moleskine. Jag uttalade det på engelsk eftersom jag utgick från att det var ett engelskt märke. Efter diskussionen frågade jag en italienare om namnet och tji fick jag. Det uttalas som du säger. Dock kan du berätta för Ribbingtyperna att (om jag förstod din fonetik rätt) det italienska uttalet passar bara in på napolitanarna.

    Jag har fått mig en och annan åthutning av italienare när jag har försökt snacka italienska och låtit som napolitanska båtflyktingar, en från camorran, eller varför inte som en scorseseknarkare.


  4. Heh… Om Picasso, Hemingway m.fl. verkligen använde ”Moleskine”-böcker så var de från Frankrike – men där upphörde traditionen i Tours 1986. Dagens tillverkare är i Milano, och har väl ingen annan koppling till di gamble än just namnet – som lika gärna hade kunnat registreras av någon firma i Sverige, Kina, eller var som helst…

    Så vill man *verkligen* snobba kan man gott uttala ”moleskine” på franska.🙂


  5. Har hittat en sida med dessa fantastiska anteckningsböcker, vilken storlek tycker du fungerar bäst för dig? Jag har samma problem, älskar att anteckna men ofta går de billiga sönder så man kanske ska prova på detta fabrikat.


  6. Kvalité vinner i längden…
    Råkade hamna här och läste ditt inlägg. Slog an en sträng eftersom jag lägger bilder på hög och det har ju sina beröringspunkter med skrivandet…
    Ser att Du har mycket läsvärt så jag återkommer gärna.

    Ha en fortsatt trevlig helg!


  7. Jag skulle tro att även ovanstående inlägg gör Moleskine själaglada, om du ursäktar. Å andra sidan behöver ju inte en hård marknadsföring av en produkt innebära att produkten är undermålig … Jag måste erkänna att också jag känt ett litet (men tydligt) sug efter att äga en Moleskinebok. Änsålänge håller jag mig dock till det lilla svarta vaxdukshäftet som faktisk passar i fickan.


  8. Som gammal (nja, gammal och gammal…) arkivarie så ser jag också en annan aspekt av ett bra material..! Allt är ju förgängligt, men förgängligheten när det gäller papper och skrivdon är högst beroende av dess kvalite och beständighet!
    Nu vet jag ju inte om dina anteckningsböcker är något du tänker bevara för eftervärlden, men papper och bläck märkta ”Svenskt arkiv” är isåfall godkända och arkivbeständiga…!

    Ha det gott..


  9. Vad trist att inte den billigare versionen höll. Ibland har man ju turen att få tag på någon billigare variant som håller.

    Bra knepigt detta med märkesvaror. Man kan ju få betala flera tusen för en speciell märkesvara. (Vad ska det vara bra för egentligen?!) Men om man köper en kopia så kan man få det billigt. Hm, varför skulle det vara så mycket finare att ha en dyr märkesvara? Är det bara ytliga människor som är så, eller har vi inte alla en snobb inom oss?


  10. Tittade själv på en såndär när jag skulle köpa anteckningsbok för en tid sen. Den verkade nog så praktisk och jag var sånär på väg att gå direkt till kassan när jag slängde ett öga på prislappen. Det blev en annan sort den dagen, en sån som av någon anledning har fått rosa färg målat på bladen. Kvaliteten är inge vidare men jag tycker den passar bättre för en fattig yngling med författarambitioner. Men när jag blivit publicerad och firad författare och själv sitter i akademien, då ska jag köpa en moleskine!


  11. Ingen tanke utan kropp.
    Även det mest upplysta sinnet är beroende av de materiella tingen.
    Vad vore historia utan nedteckningar på bestående material.


  12. å den som vågade skriva i en äkta Moleskine! Mina fina anteckningsböcker har aldrig ens öppnats. De ligger där och skiner och flinar åt mina icke ens påbörjade projekt och mitt dåliga självförtroende. Om allt jag skriver måste hålla Chatwins klass, om varje handritat karta ska se ut som en Picasso, om kom ihåg-listan ska ha ett drag av Hemingway, då bleve inte mycket skrivet. Med min handstil dessutom, jag arma barn av 70-talets förenklade svenska skrivstil.

    Tacka vet jag gula spiralblock, där kan man skriva allt, utan hämningar och hänsyn till döda storheter.


  13. När jag köpte min första Moleskin almanacka i London så var en av anledningarna faktsikt just detta att Hemmingway hade haft en. Kändes stort på något sätt. Så lättköpt var jag.


  14. Är sedan i höstas lycklig ägare av en Moleskinealmanacka (och ett par anteckningsböcker inköpta på Bokmässan i Göteborg). De ÄR underbara; om man – som jag – gärna skriver med (stift)blyterts finns knappast något annat papper där pennan flyter så lätt, och där man dessutom kan sudda ut utan att texten lämnar spår. Den svarta, strama enkelheten är också tilltalande. Inga trendigheter där inte. Och om man dessutom kan inbilla sig vara i gott litterärt sällskap, så kanske ens enkla dagboksanteckningar får en viss lyftning…


  15. tillägg till tidigare inlägg: snobbigt, hajpat eller inte; moleskinealmanackan var snarast billigare än alla tjusiga filofax-kombinations-varianter.


  16. Pennor, vilka pennor? Alla pennor, stora och små, gula och svarta, korta och långa, billiga och dyra, bara inte så grova att bläcket blöder genom pappret. Gärna sådana där gratispennor med tryck som man får på hotell. Fast det är klart, Pilot VBall BG 05 är en liten smygfavorit.


  17. Intressant att ett material som väl ursprungligen var ämnat för mindrebemedlade grovarbetare har blivit trendigt och snobbigt. Om jag inte minns fel så förekom mollskinnsbyxor rätt ofta i Albert Engströms texter när han beskrev fiskargubbarna i Roslagen. Mollskinnsbyxor och Vegamössa, snus och brännvin.

    Det där med att köpa kvalitet är väl inte konstigare än att de som har råd med det hellre håller sig med en Mercedes än med en Nissan trots att prisskillnaden inte motsvaras av kvalitetsskillnaden.

    Med skicklig marknadsföring, till exempel genom att ge en produkt en ”snobbimage” kan man ta ut ett mycket högre pris än tillverkningskostnaderna kräver. En Molskine anteckningsbok är knappast mycket dyrare att tillverka än en från Esselte. Men ”snobbfaktorn” medger ett mycket högre pris, alltså ger den mycket större vinster. Världen är full av dessa produkter: Cadillac – Chevrolet, Rolex – Citizen, Champagne – Sekt. Cognac – Brandy, NK – Åhléns o.s.v.


  18. Det är bra att välja en anteckningsbok med en gullig bild på framsidan, kanske en hamster eller kattunge mot en pastellfärgad bakgrund. En sådan bild kan man;
    1) fördjupa sig i så man slipper lida uttråkningsdöden på tråkiga seminarier
    2) pröva människors reaktioner på

    Ofelbart går de sönder men då får man tejpa och påminns så om alltings förgänglighet.


  19. […] Peter Englund skriver om sin relation till sin anteckningsbok av märket Moleskine. Igenkänningsfaktorn var hög för mig. Englund berättar om det märkliga i […]


  20. Hej Peter
    Intressant utvikning om anteckningsböckerna. Jag läste just Paul Austers ”Orakelnatten” som just tar avstamp i en viss typ av anteckningsbok. Vet inte om det är just Moleskine men likheterna mellan ditt förhållande till anteckningsböckerna och huvudpersonen i ”Orakelnatten” är slående. Läs den om du inte redan gjort det.

    Glad sommar😉
    – en av många före detta historiastudenter…


  21. Magnus: Anteckningsboken i Orakelnatten är väl blå?


  22. Jag äger en moleskinalmanacka. Jag köpte den för att den var enkel, inget krafs på utsidan och det var inte ett dumt spiralblock som tenderar att gå sönder efter några veckor. Det här är den första almanackan som jag har haft i över ett halvår. Och den kommer helt säkert hålla året ut. Jag älskar den! Hade den varit dubbelt så dyr som de andra modellerna hade jag köpt den ändå. Men prisskillnaden är ju knappt märkbar.🙂


  23. Hej!
    Glöm inte att Moleskine böckernas popularitet är ett resultat av smart marknadsföring. Böckerna är tillverkade i Kina – inte i Italien – vilket man noga har försökt dölja. I och för sig är de av bra kvalitet – men Moleskine kunderna betalar väldigt mycket för varumärket.


  24. Urklippt från http://www.iht.com/articles/2004/10/16/mmole_ed3_.php
    Modo & Modo, the Milan-based company that has reissued the unassuming black agendas, diaries and journals, has no qualms claiming that it is ”The Legendary Notebook of Hemingway, Picasso and Chatwin.”
    ”It’s an exaggeration,” conceded Francesco Franceschi, who runs Modo & Modo’s marketing department. ”It’s marketing, not science. It’s not the absolute truth.”

    Though more figurative than literal, that marketing campaign, which Piccolo dubbed ”the commercialization of the Moleskine myth,” has nevertheless proved effective. Modo & Modo produced nearly three million Moleskine notebooks last year, up from 30,000 made in the first edition in 1998.

    De skrattar nog hela vägen till banken, men de små böckerna är ju jäkligt söta, så va f-n.


  25. […] Läs också om Peter Englunds förhållande till sin anteckningsbok. […]


  26. Snubblade över följande:

    ” – Jag har aldrig hört talas om märket och har ingen aning om vad han talar om. Han bestämmer sig för att definiera mig som någon löjlig överklassfjant trots att han aldrig träffat mig.”

    / Magdalena Ribbing kommenterar omnämnandet i denna blogg

    http://lotidningen.lo.se/?id_site=8&id_item=17348::art


  27. […] ett antal intellektuella sägs ha använt. Peter Englund skrev för ett år sedan på sin blogg om sitt förhållande till Moleskine. Det italienska företaget som återupptog tillverkningen av anteckningsböckerna visste vad de […]


  28. […] svag för fina pennor, block och annat kontorsmaterial. Och nu har jag äntligen kommit över en Moleskine, jag är förälskad. Den var inte särskilt dyr heller. Nu återstår det bara att jag ska hitta […]


  29. […] alla dina iCal-poster till din gCal och tvärtom. Det är kanske inte lika rekorderligt som en Moleskine, men en bra bit på […]


  30. […] lustigt […]


  31. Det är komiskt att så många med författarambitioner lägger så stor vikt vid vad det är för anteckningsblock och penna de ska använda sig av. Samma sorts människor skulle äta kamelskit om man någon hävdade att Strindberg fått sin skaparkraft och inspiration från ett dagligt intag av avföringen i fråga.
    Jag tror att ni har större chans att bli publicerade om ni lade er energi på själva skrivandet i stället för att ödsla tid och kraft på papper och pennor. Den enda konst ni utvecklar till fulländning på det viset är uppskjutandets konst.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: