Archive for 12 juli, 2007

h1

”Elake kocken”

torsdag, 12 juli 2007

TV-program om matlagning tycker jag är rätt ointressant, men det finns ett som jag aldrig missar. Det är ”Elake kocken” på TV2. Den arges namn är Gordon Ramsey, en nu mycket framgångsrik restaurantör med arbetarklassbakgrund som en gång började i branschen som servitör. Ramseys bakgrund märks i hans språk, som sväller av svordomar och fula ord. Konflikträdd är han inte.

gordon_ramsay-747731.jpg

Vilket behövs, då programmets idé är att han i varje avsnitt besöker en restaurang på fallrepet – ekonomiskt och kulinariskt – och under en kort tid försöker ställa den på fötter igen. Man lär sig snart den dramaturgiska kurvan: Ramsey anländer, äter grimaserande en middag, konstaterar att restaurangen i fråga är en jävla katastrof, vilket meddelas utan omsvep till alla inblandade; han ändrar svärande och under motstånd rutiner och meny; en nylansering förbereds, som dock hotas av ett bakslag av något slag; nylanseringen lyckas, vilket konstateras vid ett oanmält återbesök några månader senare. Moralen är enkel: misslyckandet är ditt eget fel. Skyll inte ifrån dig.

Det som gör ”Elake kocken” så intressant är att det inte så mycket handlar om HUR man skall laga mat, som hur man INTE skall laga mat: tittaren bjuds på en provkarta med misstag, fel och fusk. Dessutom kan serien också ses som en undersökning av misslyckandets väsen – något jag själv finner ohjälpligt fascinerande. Det är också svårt att se dessa fiaskon utan att ge dem vidare tillämpning, t.ex. i litteraturens värld.

Det finns nämligen några faktorer som återkommer i de flesta av dessa fallerande etablissemang. En av dem är en fallenhet att leva på gamla meriter: omvärlden har förändrats, men det vägrar man erkänna utan har i blind självgodhet gått ned sig i gamla rutiner och utnötta grepp. En annan är en ogenomtänkt och opportunistisk eklekticism: detta har ändat i att det man skapat blivit både opersonligt och överlastat. Ytan går före innehållet. Fåfängan är stark. Vilket för oss till den tredje faktorn, nämligen en olycklig dragning till det pretentiösa: och då menar jag i ordets verkliga betydelse, nämligen att göra anspråk man inte förmår att leva upp till.

Låter inte det också som en viss typ av författare?