h1

”Elake kocken”

torsdag, 12 juli 2007

TV-program om matlagning tycker jag är rätt ointressant, men det finns ett som jag aldrig missar. Det är ”Elake kocken” på TV2. Den arges namn är Gordon Ramsey, en nu mycket framgångsrik restaurantör med arbetarklassbakgrund som en gång började i branschen som servitör. Ramseys bakgrund märks i hans språk, som sväller av svordomar och fula ord. Konflikträdd är han inte.

gordon_ramsay-747731.jpg

Vilket behövs, då programmets idé är att han i varje avsnitt besöker en restaurang på fallrepet – ekonomiskt och kulinariskt – och under en kort tid försöker ställa den på fötter igen. Man lär sig snart den dramaturgiska kurvan: Ramsey anländer, äter grimaserande en middag, konstaterar att restaurangen i fråga är en jävla katastrof, vilket meddelas utan omsvep till alla inblandade; han ändrar svärande och under motstånd rutiner och meny; en nylansering förbereds, som dock hotas av ett bakslag av något slag; nylanseringen lyckas, vilket konstateras vid ett oanmält återbesök några månader senare. Moralen är enkel: misslyckandet är ditt eget fel. Skyll inte ifrån dig.

Det som gör ”Elake kocken” så intressant är att det inte så mycket handlar om HUR man skall laga mat, som hur man INTE skall laga mat: tittaren bjuds på en provkarta med misstag, fel och fusk. Dessutom kan serien också ses som en undersökning av misslyckandets väsen – något jag själv finner ohjälpligt fascinerande. Det är också svårt att se dessa fiaskon utan att ge dem vidare tillämpning, t.ex. i litteraturens värld.

Det finns nämligen några faktorer som återkommer i de flesta av dessa fallerande etablissemang. En av dem är en fallenhet att leva på gamla meriter: omvärlden har förändrats, men det vägrar man erkänna utan har i blind självgodhet gått ned sig i gamla rutiner och utnötta grepp. En annan är en ogenomtänkt och opportunistisk eklekticism: detta har ändat i att det man skapat blivit både opersonligt och överlastat. Ytan går före innehållet. Fåfängan är stark. Vilket för oss till den tredje faktorn, nämligen en olycklig dragning till det pretentiösa: och då menar jag i ordets verkliga betydelse, nämligen att göra anspråk man inte förmår att leva upp till.

Låter inte det också som en viss typ av författare?

23 kommentarer

  1. Peter,du kanske skulle göra en litterär version av ”Arge kocken” där du åker runt och sparkar mindre produktiva författare och historiker därbak. Samtidigt som du svär, spottar snus och tar dig en klunk ur Höganäskruset som du givetvis har hängade runt halsen i en livrem…:) Skämt åsido, jag har sett programmet några gånger och undrat på vilka grunder produktionsteamet väljer ut resturanger som skall räddas


  2. Gissningsvis väljer man att visa de restauranger som man lyckades med.


  3. Va kul att du tar upp om just detta program som är ett av mina absoluta favoritprogram. Nu heter ju programmet ”Den elake kocken”, och inte den arge kocken, men det spelar ju mindre roll. Vi vet vilket program som syftas.

    Det är så roligt att se när Gordon Ramsay kommer in och berättar precis hur det är: att sälja en vara kräver vissa saker, han har ju varit med om det själv, att se en restaurang gå åt skogen.

    Med sin erfarenhet så vet han vad som säljer. För det är ju mycket det som detta program handlar om! Restaurangägarna ska sälja sin mat, det måste ju komma in pengar, annars går restaurangen i konkurs. Då är ju kunden i centrum en viktig aspekt. En del människor verkar inte förstå det, att de måste ha känsla för vad kunden vill ha.

    Det gäller väl i stor utsträckning böcker också?

    Peter, kan du beskriva lite mer utförligt vad du menar med ”en viss typ av författare”? Är vissa författare amatörförfattare enligt din mening? Medan andra är proffs? Jag tänker på författare som du kritiserat, skulle de egentligen sluta att skriva böcker och göra något annat?

    För författare som du kritiserat säljer ju sina böcker mycket bra! Det finns en stor efterfrågan på dem! Om de har faktafel verkar ju spela mindre roll! Det verkar ju snarare som om sättet de skriver säljer.

    Du är väl den ende som har kritiserat en viss populärhistoriker hårt? såvitt jag vet iallafall. (Du kanske förstår vem jag syftar på?!)Men denne man är ju otroligt populär hos många läsare!


  4. Lisa! Aj, just det: ELAKE kocken heter det ju på svenska. Skall rätta till detta.

    Vad jag menar är vad jag skriver: hur vissa författare blir lata pga tidigare framgångar, börjar upprepa sig själva, ja imitera sig själva i all oändlighet, hur deras fåfänga tar över, etc. I det här fallet tänker jag inte på vår vän HL, utan på andra…


  5. Elake kocken är också ett av mina favoritprogram och jag uppskattar det mycket för det som räknas upp av dig Peter.

    Men den största behållningen för mig är att få beskåda hur människor reagerar under den press de utsätts för. De allra flesta har inledningsvis rätt höga tankar om sig själva. Men så kommer Gordon in i deras liv och nedgör dem fullständigt. I de allra flesta fall möts denna kapning av motstånd; självbilden – ja, hela egot – är under attack. Det är så fascinernade hur dessa stackars krögare, trots filmteamets närvaro och trots att de ändå måste bjudit dit Gordon, försöker komma undan det oundvikliga. De låser in sig, flyr undan och kämpar krampaktigt emot.

    Till slut inser de dock att de är kringrända och kryper till korset, accepterar det oundvikliga och anpassar sig till den nya situationen.

    Det är något vackert och vemodigt mänskligt över hela den processen.


  6. Om man nu ska dra några allmängiltiga slutsatser ur detta program så finns det ju ett ständigt återkommande tips (förutom de du nämner) som den gode Gordon alltid återkommer till, nämligen att det på varje inrättning finns en diskpojke som har större kvalitéer än vad denne person erkänns ha. Med andra ord är det kanske dags för oss alla att spana efter ”diskpojken i våra liv”? Vem är det vi går och underskattar i vår närmsta umgängeskrets?

    För övrigt gjordes en svensk variant av ”Den elake kocken” häromåret som hette ”Krogakuten” (?), med den svenske kocken Melker Andersson i spetsen. På nåt vis gick man inte på programidén lika mycket när kocken åkte till Eskilstuna, som när kocken besöker nån vindpinad brittisk håla… (Men så var det å andra sidan inte Gordon Ramsey som höll i programmet heller…)


  7. Ut med språket nu Peter. Vilka författare tänker du på? Eller vilken typ av böcker…?


  8. Är det jag som är trög och dum i huvet som inte kan komma på en enda författare som är sådan som beskrivs här uppe?

    Jag sitter och funderar, men kommer inte på någon! Hjälp, har jag läst för lite böcker och är för obildad för att komma på någon författare?!

    Det kanske beror på att jag inte är akademiker och för lite insatt i litteraturvärlden?

    Obs, detta var inte ironi, detta var en vädjan om lite tips om någon författare! Jag är ju som vanligt så himla nyfiken vem som kan vara sådan! Kommer att grubbla om detta här framöver och undra, om jag inte får något svar!


  9. Om jag har förstått din kritik av HL rätt, så är det inte så mycket sättet att skriva som du har kritiserat som de kunskaper i historia som ligger som bas för texterna och det är ju en hel annan sak. Jag menar att man kan skriva väl med flyt i texten och bli populär på grund av formen trots att innehållet är gallimatias. Se bara på ”skrönikören” Lars Widding.

    Jag vet precis vad du menar när du talar om att gå ned sig i gamla rutiner. Det finns exempel på det i snart sagt alla yrken. Någonstans på vägen lägger man till sig med manér och i stället för att kämpa emot dem, så lindar man in sig i deras falska trygghet.

    Det kan handla om att man har drabbats av någon form av kreativ utbrändhet, trötthet, brådska när en absolut deadline närmar sig, men manéren och de stilistiska upprepningarna hotar alltid bak hörnet. Jag har tyckt mig märka att det ofta är deckarförfattare som skriver en bok i året under flera år i rad som drabbas av detta: Maria Lang, Agatha Christie, Raymond Chandler…

    Men samma fenomen ser man som sagt i alla yrken. Till syvende og sidst tror jag att det finns en koppling till yrkesstolthet, eller snarare en svag sådan.


  10. Jag har ingen djupare analytisk kommentar till ”Elake kocken”! Ville bara sälla mig till de som vanligtvis inte ser matprogram på TV.. (Inte på grund av ointresse dock, utan för att jag oftast är en vispkatastrof i köket).. men som gillar att titta på Gordon Ramsay! Den typen av jävlar-anamma-ärlighet skulle nog behövas på fler ställen här i världen…

    Ha det gott..


  11. Vem är HL?


  12. J.S.H>Jag tror de syftar på Herman Lindqvist men jag kan självklart ha fel. Det enda jag kan irritera mig på de få gånger jag bläddrat i hans böcker är dels vissa faktafel(Som andra påpekat) och vissa värderingar, framför allt hans övertydliga kärlek till rojalismen.

    Appropå det här med rutiner och upprepningar, vad föredrar ni själva? Personligen är jag en anti-rutin människa som mår bäst av att ha press på mig när nåt ska göras.

    Slutligen jag tror det är svårt att inte bli lite smågalen av framgång, vilka krav man måste känna dels från sig själv och dels från omvärlden. I man tanke eftersom jag är filmnörd har jag ett bra exempel, Michael Cimino som gjorde ”The Deer Hunter”, hans nästa film blev en flopp ”Heaven’s Gate” och ni kan läsa om hans roliga sätt att göra denna film på http://www.imdb.com under trivia.

    Tror många skulle behöva en elak kock ibland, vad är det konstnärerna brukar säga ”kill your darlings”…


  13. Jag är också väldigt svag för den elaka kocken, och speciellt för att han är så totalt orädd för konflikt, det är lite fint, för konflikten blir till en hjälp, och jag saknar det, speciellt inom sjukvården där jag arbetar, där allt ska lösas inom samverkangrupper och tassas på tå, en gammal smittskyddsläkare uttryckte konflikten som nödvändig, ”vi hjälper varandra att bli bättre”, och en sjukvård utan konflikter är dömt att fortsätta som du mycket riktigt skriver; likt en institution som inte kan leva upp till sina anspråk.


  14. Fast uttrycket ”kill your darlings” verkar ha myntats av en författare. Om det nu var Faulkner, Twain, en viss Quiller-Couch, eller någon annan.

    Som t.ex. Samuel Johnson: ”Read over your compositions, and wherever you meet with a passage which you think is particularly fine, strike it out.”

    Ett 250-års-tips som står sig. Lite som ovanstående blogg-inlägg i destillerad form.🙂


  15. Låt mig föreslå Elaka Akademin där våra eminenta Aderton reser runt till de som uppbär författarlön och vänder dessas stagnerade karriärer.

    Jag skulle titta.


  16. Det viktigaste budskapet är att underklassen vet man måste kunna något för att överleva. Vetenskapen är ”underklassen” inom makteliten. De har en kärlek till sanningen, men i övrigt har det nog spårat ut med den svenska staten som hela världens Gud. ( läs avgud). Utildas vi inte bäst genom att tänka och utvecklas själva? Jag läste Strindberg som ung man och det räddade min karriär. Han var gräsrötternas författare och är fortfarande.

    Johansson


  17. Jag har för det första fått nog av matlagningsprogram kontra program om hur man på bästa sätt ska gå ner i vikt. *puh* Vilken paradox!
    Sedan reagerar jag som du på språket och attityden denne Ramsey (namnet påminner om en lord) har i alla sina program. Detta koketterande med att svära och sätta folk på plats blir påfrestande. Ungefär som de som alltid sig vara ärliga och raka.

    Dessutom har jag inte något intresse av att renovera/inreda fler hus,lägenheter eller torp.
    Det känns som om alla svenska och utländska program, med Ernst K. i spetsen, har fyllt min kvot för livet.

    I stort dessa tre kategorier jag har svårt för. För att inte tala om Dr. Phil men det kräver en egen kommentar.


  18. Är vi inte alla oskyldiga födda in i vårt sammanhang?

    Varje omständighet har sina iboende begränsningar och möjligheter.

    Ser man mänskligheten som en pyramidkonstryktion där de som äger makt (=resurser/tillgångar inom ekonomi, intellekt, personal/armé, nätverk, kommunikationsmöjligheter/infrastruktur)är på topp gör man ovillkorligen den stora massan till underordnade.

    Det synsättet är ohälsosamt och överförenklat.

    Jag spår att den bilden är skapat av de som VILL besitta en position överst på kransekakan (dansk/norsk mandelkaka som består av ringar, den största i botten, gradvis avtagande i diameter till den minsta högt oppe…utmärkt god!)för att känna sig osårbart fjärmat från sina medmänniskor som han obetingat borde dela resurser med.

    Varför en självutnämd topp försöker avlägsna sig från alla andra kan vara av orsaker som:

    Den som äger mycket har stora skyldigheter.
    Den som äger lite har små skyldigheter.
    (mot omvärlden)

    Detta gäller folk som har makt inom alla former av resurstillgångar.

    Den född rika besitter inte automatisk vid födelsen intellektuell kapasitet.
    Den ryske storherren som ägde tusener av livegne ville kanske inte ha med jordbruket att göra.
    Bill Gates axlar kanske tyngs av ansvaret vid att inneha resurser tillräckligt att fö större delar av den hungriga världen några veckor eller så?

    De som har orimlig tillgång till makt försöker lugna sitt samvete med att vara tillbakadragna (=klättra bort från dem de borde dela med)

    OCH det bisarra är att man skapat en myt där detta är gjort till något attraktivt för de obemidlade, de som har behov inom alla områden där andra tillfälligtvis besitter tillgångarna.

    Myten att maktpositioner är åtråvärda
    har skapat idén om att livet är som en kransekaka, eller en midsommar-gräddtårta, där livets värde avtar med antalet lager man har över sig.

    Naturligtvis är det inte så.

    Vi har alla lika värde. Vi tillhör samma art på jorden.

    Det är vi själva som underbygger, accepterar eller förkastar föreställningen om ÖVER eller UNDER.

    Släng känslorna av avmakt, underlägsenhet, ilska och avund som är prackat på oss av de som har makt och som därmed har stor skuld till omvärlden.

    Ställ dig broderligt bredvid dem och kräv av dem den rättvisan de försöker gömma i molnen de omgir sina verkliga intensioner med.
    Tillåt makthavarna att bli medmänniskor, det är ensamt i isolaten.

    Sen har begrepp som ”klass” och ”tillhörighet” en historisk aspekt, de var av stor betydelse inom en tid då dagens samhälle skapades.

    Ord är ju redskap, när en maskin blir gammaldags behövs inte verktygen längre.

    Kocken har temperament, det har den ryska storherren också.
    Tror jag.

    Hanne Kjersti


  19. Tack Sune Portin för tips angående författare som beskrivs här uppe! Nu ska jag läsa dessa författare och se om det stämmer!

    Ingen som har fler tips på författare?

    Jag har nyss startat en egen bloggsida! Kom gärna dit och diskutera allt mellan himmer och jord med mig! Det gillar jag skarpt!


  20. En fråga som inte har det minsta med det ursprungliga inlägget att göra: hur skall utdraget ur LibraryThing i högermarginalen tolkas? Vilka böcker registrerar du där? De dryga 600 volymerna kan väl knappast utgöra hela ditt bibliotek? Är det sådant som du nyligen läst eller förvärvat? Är slumpen faktorn som avgör vilka böcker som blir registrerade?


  21. Ja, visst handlar det om perspektiv, låsta föreställningar och rigiditet. Det är detta som inger trygghet. Tryggheten om vad som kommer imorgon.

    Jag tar tacksamt emot dina alster och känner mig alltid lika välkommen när jag möter dem. Tack.

    Jag delger dig min lilla blogg.


  22. Om Libraryting och de slumpvis valda böckerna ur mitt bibliotek: nej, de volymer som finns registrerade där är de jag hann med innan jag ledsnade, helt enkelt.🙂 De som finns där är främst de som fanns i det rum jag satt under de två kvällar som jag knapplade in böcker i Librarything. Kommer säkert att fortsätta med detta när tid och ork infinner sig.


  23. […] Dragons Den på TV8 och eller Gordon Ramseys handfasta affärsutveckling i Den Elake Kocken är utbudet av tv-serier riktade mot entreprenörer tämligen tunt i det här landet. Tur då att […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: