h1

Historiskt medvetande

lördag, 21 juli 2007

På en loppmarknad strax utanför Hammenhög – den vanliga blandningen av ratat, udda och kantstött, sådant för gammalt för att vara trendigt men för nytt att vara antikt – gör jag två fynd. Det ena är Heinrich von Kleists ”Michael Kohlhaas” – i Fredrik Bööks översättning från 1911. Det andra är ett tummat nummer av Seriebiblioteket från september 1967: ”Massakern vid Juba!”.

serie_juba3.jpg

Seriebiblioteket står för en nu helt utdöd genre som då var synnerligen populär – åtminstone bland pojkar -, nämligen serier med motiv från Andra världskriget. Det fanns en uppsjö med sådana här tidningar: Attack, Det stora kriget, Pilot 22, Spion 13, Bazooka, Stridsmagasinet, Bajonettserien, Brigadserien, Kommandoserien, Plutonserien, etc.

Det handlade ej om hög och vacker seriekonst, utan var produkter av en veritabel industri med säte i de anglo-saxiska länderna. Manusen skrevs i Storbritannien, men de ritades för det mesta i Spanien, av tecknare lika anonyma som medelmåttigt begåvade. Var tidning bestod av en avslutad berättelse, med titlar som ”I blint raseri”, ”Eld över öknen”, ”Dödsdömd”, ”Framåt mot segern!”, ”Hjältar går först” och ”Krigets vilddjur”. Huvudpersonerna var nästan alltid engelsmän. Upplagorna var ofattbart stora, uppåt 40.000 exemplar per nummer. Jag och mina kompisar läste dem girigt.

För oss, som växte upp i en militärstad mitt under Kalla kriget, gav de här tidningarna nog en möjlighet att begripliggöra det stora hot som omgav oss, outsagt men ständigt närvarande. Än viktigare var nog att de också var ett sätt att förstå det nära förflutna.

serie_juba1.jpg

När jag växte upp i början av 60-talet, var det Andra världskriget ännu något högst levande. Trots att vårt land aldrig drabbats.

Vuxna talade om saker som hänt före eller efter ”Kriget” (alltid med bestämd form, som hade det bara funnits ett), bland mina skolkamraters föräldrar fanns flera med egna erfarenheter (bland annat en som varit Finlandsfrivillig, och en annan som varit i tyska armén, och sedan flytt till Sverige), det hände ännu att man hittade störtade krigsflygplan i fjällen, med döda besättningsmän ombord och allt (oj, vad de där historierna fascinerade mig – skelett, va?), och när min familj åkte på tältsemester i norra Norge med vår Volvo Amazon gick det fortfarande att se ruiner på land och fartygsvrak i fjordarna.

Serietidningarna var helt enkelt en del av vårt historiemedvetande. Men det handlade alltså inte om den del som lärdes ut i skolan, utan om det stycke som alltid finns där, förmedlad på omvägar och i vardagen, inte sällan i en förvirrad eller förvriden form. De här seriernas popularitet i Sverige kan också ses som en del av den process där Sverige förträngde sin egen, allt annat än gloriösa roll i världskriget, utan i efterhand gjorde de västliga segrarmakternas perspektiv till sitt eget.

För mina egna pojkar är det Andra världskriget något mycket avlägset, en historisk händelse bland andra, vars enskildheter lätt flyter samman med det som följde sen; i deras värld är det nära mellan El Alamein och Saigon, de finner Azeroth långt intressantare än Arnhem, för tyskarnas hjälmar bärs nu av orcher. Denna omstöpning av historiemedvetandet är både ofrånkomlig och naturlig, en följd av att laddningen långsamt går ur det skedda, parallellt som kunskapen blir alltmer förmedlad och abstrakt.

Att söka hejda denna förändring, att frysa bilden av det förflutna vid en viss punkt, är förgäves. Det vore som att söka hejda historien själv.

26 kommentarer

  1. Kul! De här hade jag sånär glömt! Minns att de hade ett lite udda format oxå. Små. Mindre än A5.🙂 Det finns en svensk sajt om såna här tidningar, med omslag å allt. Kolla på:
    http://hem.bredband.net/b159016/


  2. Då, när jag läste historia i skolan så tyckte jag att ämnet var ganska så trist. Det handlade om något som var för länge sedan passerat, och få var lärarna som lyckades få liv i historien.

    Nu, sådär en tjugo år senare, så har åtminstone jag fått ett förnyat intresse för historia. Och jag kan inte låta bli att undra hur mycket det beror på att jag själv blir allt mer en del av detta fenomen.


  3. När jag var liten, på 80-talet, kunde dessa publikationer billigt på olika serieantikvariat. Kommer även ihåg serietidningen Pilot, som var i vanligt serietidningsformat. Lite som Buster för oss med glasögon och dåligt bollsinne (gaisare) som tittade mer på gamla krigsfilmer än tipsextra.


  4. Jag kommer ihåg det där olycksbådande häftet ”Om kriget kommer”.
    Peter! Förstår att du var fascinerad av att det hittades skelett i fjällen. Har du sett filmen Björnön med bl a Donald Sutherland och Richard Widmark? Den bygger på en roman av Alistair Mclean. En man, spelad av Sutherland, hittar sin far som varit tysk soldat. Rättare sagt: han hittar skelettet. Få scener i filmvärlden har gripit mig så. Om du inte har ngt särskilt för dig ngn dag och har en gammal video någonstans: låna den filmen! D v s om den nu inte finns på DVD. Kommer att köpa den bums om jag ser den. Så som jag direkt köpte Kråkguldet och Kullamannen!!
    M v h Mona i Malmö.


  5. Ditt inlägg påminner mig om ”Bok-Olle” i Byxelkrok på Öland. Han hade en massa gamla serietidningar av det slag du nämner och det var även han, långt innan gymnasielärare började bearbeta mig, som fick mig att börja läsa böcker på allvar. Han visade på en inställning till litteratur som i förlängningen även har lett till att jag läst några av dina böcker.

    Fenomenal blogg annars – det känns tryggt att en känd svensk låter bjuda på sig själv utan att det handlar om falukorv i Hänt Extra.


  6. Jag tyckte också historia var så tråkigt när jag var barn. Alla dessa kungar och årtal. Idag har jag blivit totalförälskad i historia.

    Inte är kungarna tråkiga att studera. Jag skrattar gott åt vasakungarnas humör, Johan III:s svårigheter att hålla i pengar, Karl X Gustavs väderspänningar och Fredrik I:s jakt på kvinnor. Hur spännande som helst att läsa om!

    Inte behöver man följa en jobbig såpa på TV, läs hellre om Gustav III och Lovisa Ulrika.

    Hur gör man då för att få barnen i skolan intresserade? Det har jag funderat en hel del på. Är det någon som har något bra förslag?

    Ja, det kanske vore något. Starta en serietidning om Sveriges historia! Dela ut till barnen i skolan! Vore inte det en bra idé?


  7. Hej Monika. Visst, håller med! Trevligt att vara totalförälskad i historia. Fattar inte det där att det skulle vara tråkigt med gamla kungar.Eller att antingen är man för ”folkets” historia eller kungarnas.Varför inte både och?! När du nämner vasakungarna kan jag väl få nämna Karl XII.
    En eloge till vår bloggare Peter Englund för debutboken Poltava!


  8. Ååh, vilken flashback det blev när jag läste om de där krigsserierna.
    Förutom dessa vill jag slå ett slag för ”pocket-novellerna” i samma kategori. Inte tecknade serier utan enkla äventyrsnoveller som mestadels utspelades under VK2.
    Själv var jag naivt förtjust i främst Leo Kesslers stories om ”SS-kampfgruppe Wotan” (ibland SS-Sturmdivision Wotan) men även Barry Sadlers dito berättelser om ”Casca Longinus”, den romerske soldaten som skulle ha stuckit Jesus i sidan med sitt spjut när denne hängde på korset. Och för detta blivit dömd av Jesus att bli ”den evige soldaten” som ska vandra på jorden intill återuppståndelsen.

    Inga litterära mästerverk direkt men de kunde köpas i den lokala kiosken precis som vilken Bill&Ben-bok som helst.


  9. Hej du siste mohikan! Nä, Karl XII är tråkig att läsa om… Fast nog har jag läst en del om honom också. Han gjorde ju inget annat än att vara ute i krig! Inte verkade han vara så värst intresserad av kvinnor heller!

    Visst är det intressant att läsa folkets historia också! Helt klart. Men det är som Herman Lindqvist nämnt i någon av hans böcker: kungarna har spelat en sån central roll i historien, så det faller sig väl naturligt att kungarna får mest uppmärksamhet.

    Förresten, är det inte fel tid på denna blogg? Vintertid istället för sommartid?


  10. Monika, hör du. Jag anser att Karl XII inte ska betraktas varken som en dundergud eller ngn monsterkung. Gravt missvisande beteckning(sistnämnda) av kulturjournalist Ulrika Knutson bl a.Jag blir så irriterad på de här trenderna som pekar ut vad man ”ska” tycka.Just f n är det PK att tycka som Brunner. Hans porträtt av kungen är sannerligen inte snällt eller psykologiskt förstående. Nu kan man ju hävda att det inte gäller arr vara ”snäll” utan korrekt.Vi kan inte vara helt korrekta efter 300 år. Det är lätt att döma. Ingen av oss har varit i Karls situation. FÖDD till enväldig kung, uppfostrad av fadern m fl krigsvana herrar.Kung vid 15 års ålder. Hur hinna umgås naturligt med KVINNOR?
    Om han nu ”bara” var ute i fält; då får man väl läsa om det då. Det är mkt givande att läsa om general AL Lewenhaupt och fältmarskalk CG Rehnsköld.


  11. Själv blev jag intresserad av historia när jag var nio år gammal. Jag hittade en version av Illiaden för barn på stadsbiblioteket i Åbo. Och sedan en om ”Det gyllene skinnet”. Litterärt var de väl rätt undermåliga. Men historia kom att betyda ”spännande berättelser” för mig. Jag hade svårt att tåla mig tills vi på andra klass i läroverket skulle få läsa ”historia” på riktigt. Och vad det verkade tråkigt!

    Men sedan fick vi en historielärare (som också var docent i poltitisk historia vid Åbo Akademi). Han var full av pikanta anekdoter om historiska stormän. Sedan hittade jag samma anekdoter i Dennis Wheatlys historiska underhållningsromaner.

    Numera läser jag helst historia skriven av fackmän, men det utesluter inte att historia för mig fortfarande är ”spännande berättelser”, fast på ett litet annan plan, kanske.

    Efter studenten övervägde jag faktiskt att börja läsa historia, men eftersom den mest uppenbara karriären för en historiker i Finland på den tiden var lärarens, så blev jag statsvetare i stället. Och mitt första jobb efter examen var ironiskt nog som lärare på en folkhögskola…

    Det fanns också på 1950- och -60talet ett seriehäfte som hette ”Illustrerade klassiker”. De presenterade litteraturhistoriens viktigaste alster i serieform. Bilderna var dåliga, allt utom intrigen var bortskalat. Språket var utarmat. Med andra ord var de egentligen mest bara skräp. Men ändå måste jag erkänna att de spelade en stor roll i min utvekling, för de ledde mig in på läsa riktig litteratur. (Ävenom jag blev bottenlöst besviken när jag först hade läst Jule Vernes ”Första resan till månen” som illustrerad klassiker och sedan försökte som tioåring läsa boken. Jag orkade helt enkelt inte igenom den. Den var ju så tråkig.


  12. Hej igen mohikan! Jag håller fullständigt med dig när det gäller Ernst Brunner! Jag har svårt att tro att Karl XII skulle varit psykopat och så iskall som han verkar beskriva honom. Jag tror att Brunner inte kan sätta in honom i själva tidsepoken. Jag får den uppfattningen att han beskriver Carolus Rex som vi skulle ha uppfattat honom om han levt idag!

    Jag tror att Christopher O`Regan har rätt också när han säger att Brunner har fel när det gäller Gustav III. Han var säkert inte fjollig, som Brunner vill göra sken av.

    Det är min personliga uppfattning angående Karl XII, att han är tråkig att läsa om. Helt och hållet.

    Roligt var det iallafall att läsa om Carolus, när han exprimenterade med att hugga huvuden av getter i ett enda hugg!


  13. Håller fullständigt med om Illustrerade Klassiker. Trots att de egentligen var skräp så blev man bekant med handlingar och karaktärer, och så kändes det som om man begrep sig på det här med riktig litteratur. Vilket väl också var deras enda syfte. (Fast de kunde lagt mer krut på ritarbetet…)

    Vilket osökt leder tillbaka till texten som kommenteras; även en dassig framställning av andra världskriget kan visa sig vara en fruktbar introduktion i ämnet.

    Antar att seriernas försvinnande har att göra med video och dataspel, som väl fyller ungefär samma behov.


  14. Not: Brunners Karl XII har bara ett fåtal beröringspunkter med verkligheten. Räcker det att påpeka att Brunner blandar ihop farfadern Karl X med Gustav II Adolf?


  15. Sune Portin, jag antar att du är finlandssvensk? Samma här!

    Peter Olausson, jag antar att Brunner blandar ihop Karl Gustav och Gustav Adolf i boken ”Carolus Rex”?


  16. Brunners C-Rex, just. Har samlat lite mer därifrån, för den som är intresserad:
    http://www.faktoider.nu/brunner.html


  17. Javisst, Monika, är jag finlandssvensk. ”sudetösterbottning” dessutom.


  18. Sune Portin, nu blev jag nyfiken, vilken by eller stad kommer du ifrån???


  19. Intressant sammanträffande att min far (född 1951) just hittade en bunt med precis den där krigsserien på vinden häromveckan. Han läste krigs- och äventyrsserier på löpande band på 60-talet, och själv har jag, trots att jag är född på 80-talet fått ut en del av dem. Absolut bästa var Illustrerade Klassikers ”De blodiga åren”, en ganska tjock sammanfattning av andra världskriget (inklusive Förintelsen och det politiska spelet) i serieform, som så här i efterhand faktiskt känns heltäckande, historiskt korrekt och väl balanserad.


  20. Jeppis, Monika, Jeppis. Dit jag just är på väg för att träffa släkten. Men det är väl inte riktigt OK att vi använer Peters blogg till privat chatt. Det var säkert inte så han menade…


  21. Sune Portin! Nä, det tror jag inte heller att vi ska, använda denna blogg till privat chatt. Jag försöker faktiskt undvika det!

    Men jag var ju bara tvungen att fråga dig var du kom ifrån!!! Jag var ju såå nyfiken!!! Själv var det längesen jag träffade släkten i Finland.

    Sen har du ju ingen egen hemsida jag kan gå in på tyvärr. Det kanske är läge att skaffa en!?

    Ha det så kul i Finland!


  22. Ja, mina kära årgångar av Pilot från 80-talet försvann när det var inbrott på vinden. Dessa tidningar satte sina spår av fortsatt intresse i vuxen ålder.


  23. Två lästips:

    Hugo Pratt gjorde förutom de kritikerhyllade albumen om äventyraren Corto Maltese (ska visst vara Umberto Ecos favoritserie) också tidigt i sin karriär en krigsserie som anses vara en av de bästa:
    Les Scorpions du désert:
    http://bd.casterman.com/isbn/2-203-34402-4

    Garth Ennis, en av de bättre nutida amerikanska serieskaparna, har gjort en nytolkning/hyllning av/till de traditionella krigsserierna. Projektet heter War Stories och består av korta serienoveller.

    http://www.silverbulletcomicbooks.com/reviews/110129686590662.htm


  24. Under 50- och 60-talet i Haparanda var det inte ovanligt med tyska familjer på semesterresa under somrarna. En av anledningarna var att tidigare soldater i tyska armén återvände för att se de trakter de vistats i under ”Kriget”. Ganska makabert, det dominerande lokala minnet av tyskarna var när de brände finska Tornedalen under krigets slutskede 1944. Under perioden 1941 – 1944 var Tyskland och Finland allierade och det förekom en hel del kontakter mellan tyska militärer och svenskar, de tyska trupperna var främst förlagda i norra Finland.


  25. Hej Peter

    Kul att läsa om de gamla krigsserietidningarna. Var inte flera av dem utgivna i något slags pocketformat (A6)? Det allra mest speciella formatet hade väl i alla fall Västernserien Kapten Miki. Jag minns det som att varje sida i tidningen bestod av en seriestrip.
    Hoppas du haft en hyfsad sommar, trots vädret. Blev det någon resa till Poltava?
    Jag hoppas också du kan hitta en tid för den intervju om katter som vi talat om. Jag har följande datum då jag skulle kunna åka upp i höst.
    29-31/8, 5-6/9, 10-12/10 eller 17-19/10.
    Är det någon av de dagarna som passar. Intervjun behöver inte ta mer än cirka en timme.


  26. Cred till Peter för denna krönika. Jag anar att upplageuppgiften härstammar från min hemsida om krigsserier – Den svenska Victory hemsidan, och isåfall, kul med så fint besök! Ni som minns dessa serier eller vill veta mer om dem, kika gärna förbi.

    Micke Eriksson
    Den svenska Victory hemsidan



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: