Archive for 26 augusti, 2007

h1

Förflutenhet och minne

söndag, 26 augusti 2007

Den attack av överdriven minnesupptagenhet jag tidigare plågats av har nu klingat av.

En del av förklaringen är nog att jag börjat skriva på allvar igen: blicken är åter riktad framåt. Sedan har jag också sökt resonera mig ur mitt egenskapade bekymmer – lite granna likt en flygledare som pratar en rädd, vilseflygen pilot ned ur en stormig natthimmel.

Detta är ett fenomen med tre komponenter.

  1. Tinget i sig, alltså det som skedde, i sin magnifika och oöverblickbara helhet. Låt oss kalla det Förflutenheten.
  2. Det öppna minnet av det som skedde, dels i form av mer eller mindre skarpa bilder i ens egen hjärna, dels i form av materiella rester – i mitt fall brev, dagböcker, foton, almanackor, pressade blommor, kvitton, etc, etc. (Det som i vardagslag kallas källor; som historiker sysselsätter man sig strängt taget inte med det som skett, utan med lämningarna av det.)
  3. Det fixerade minnet, då hjärnans minnesbilder och källornas förenats, för att på papper fästa en bild av förflutenheten. Detta kallar vi Historia. (Eller Självbiografi, om objektet är det egna jaget.)

En sak man tidigt lär sig som historiker, är att man kan ta reda på långt mer om det förflutna än en lekman föreställer sig. Nu tror jag mig veta att detsamma också gäller ens eget liv. Minnet är instabilt men associativt. En återuppväckt hågkomst kan utlösa ett annat som kan utlösa ett tredje. På en oändlig långrev halas så de glänsande, sprattlande minnena upp i båten.

Åsynen av alla dessa papper från förr oroar mig inte längre. Tvärtom. De lugnar. Det finns en dörr till det skedda. Och att bakom den finns verkligen min egen förflutenhet, frusen, orörlig, orubblig; visserligen onåbar i sin helhet men ändå på något vis där, väntande, inne i mig, omöjlig att förlora.

I alla fall på den här sidan döden – eller förnuftet.

Annonser