Archive for 30 augusti, 2007

h1

Kalligrafi i hösten

torsdag, 30 augusti 2007

Vaknar upp på tisdag morgon med en ihopklistrad mun och gnisslande huvudvärk.

Bonniers stora fest på Manilla var ovanligt lyckad i år; kanske på grund av att kylan och regnskurarna gjorde det omöjligt att formera slutna kotterierna ute i det fria, utan alla istället tvingades inomhus, och ett magnifikt kaos uppstod: glasklirr och kökollisioner, utspilld kolatårta och förgäves vinkande händer, missförstådda hälsningar och komplimanger kastade mot förbiilande ansikten. Själv talte jag med rader av människor i denna medvetandeström – från Göran till Malte Persson -, och hann därför inte äta så mycket, men dricka desto mer. Vilket tyvärr känns. Jag finner ekollon i en av mina kavajfickor.

Vanligtvis när jag är bakfull brukar hela min kropp dra ihop sig i smärta, och jag liknar då mest ett vandrande kinesiskt skrivtecken. Men denna dag är det omöjligt att ömka sig över självförvållade plågor. För hösten är äntligt över oss.

Som barn sörjade jag alltid sommarens slut, och en av de saker som fick mig att förstå att jag verkligen vuxit upp, var när dessa mina augusti-elegier ersattes av september-euforier. Sommaren är en fin tid på året, men kanske en smula överskattad. Den är också mer av en attityd än en årstid, åtminstone som vi behandlar den nu.

För den blir lätt till ett behagfullt men aningen stagnerande undantagstillstånd. Kär har jag alltid blivit om våren, medan hösten nästan undantagslöst är den tid då Stora Saker hänt i studier eller arbete. De höga, kalla septemberskyarna står för kraft, gärningar och förväntan.

Permissionen är slut. Det riktiga livet kan börja på nytt.

Annonser