Archive for augusti, 2007

h1

Den vita häxan i min bil

fredag, 3 augusti 2007

tomtom.gifFör några år sedan körde jag ordentligt vilse i Italien, och sedan, efter att en tripp till en arkeologisk utgrävning utanför Saltsjöbaden i våras varit nära att ända i frustration och på Söder, bestämde jag mig för att pröva en sådan där GPS-navigator.

Vilket jag nu gjort. Det är en märklig upplevelse. Vidskepelse har av någon definierats som att tro på något man ej förstår, och till en början känns det mycket riktigt som trolleri. Jag kör ut från huset, och den burkiga kvinnliga datorrösten annonserar stelt ”Om… 300… meter… sväng… till höger” – och det stämmer, på några meter när, en felvisning den amerikanska militären sett till att det byggts in i systemet – och jag fnissar, och kör avsiktligt fel för att se vad som händer. ”Vänd… där det är möjligt” pockar hon. Och då gör jag det, lydigt, som en ertappad skolgosse. Blixtsnabbt räknar hon ut en ny rutt. “Ankomst” mässar hon, och jag tycker mig ana en svag ton av triumf i hennes metalliska stämma.

Det är lätt att bli beroende, särskilt sedan man brukat navigatorn i en okänd storstad – tidigare inte sällan en synnerligen nervös upplevelse, med ständiga felkörningar, pinsamma loopar och ilsket tutande medtrafikanter, allt medan ens blick förgäves söker gatuskyltar: ”Vadå périférique?” Till min lättnad tar den vita häxan med den metalliska stämman nu hand om ALLT. Känns det som.

Denna teknik har också en baksida. Den isometriska karta som rullas fram i den lilla skärmen tar stundtals lika mycket av ens uppmärksamhet som den omgivning navigatorn återger på ett så abstrakt vis. Och medan resan blir långt enklare, blir den också tommare, rent kunskapsmässigt. För man behöver inte längre hänga med på någon tummad bilatlas, vilket gör att landskapet blir mer anonymt och framför allt sammanhangslöst. De utflykter på infall som kartan kunde locka en till faller också lätt bort. (Särskilt som man gärna blir fixerad vid navigatorns sifferexcercis, där var avvikelse från körschemat omedelbart bestraffas med röda minussiffror i displayen med önskad ankomsttid.) Man rutschar liksom fram genom en oändlig tub, formad av navigatorns gröna pilar och tryggt mässande röst.

Som all framgångsrik vardagsteknologi sparar den tid och gör ens liv enklare. Samtidigt har den ett pris. Den lämnar mig också en aning mer rådvill och hjälplös än jag var förut: ännu en förmåga jag tidigare hade – i det här fallet det aktiva och ofta komplicerade orienteradet med papperskarta – kommer inte längre att efterfrågas, och i längden kommer den att tyna bort. Ju mer kapabla våra maskiner blir som system, desto mer inkapabla blir vi själva som individer.

Annonser