I gårdagens DN fanns en artikel av mig om de allt oftare luftade parallellerna mellan kriget i Irak och det i Vietnam:
”Politiska generationer blir ofta till under trycket av starka, gemensamma erfarenheter gjorda under de tidiga vuxenåren. Det nära förflutna utövar på så vis en nästan magisk makt över sinnena. Den stämmer inte, Hegels gamla kvickhet, att det enda man kan lära av historien är att ingen lär av historien. Problemet är att veta vilken historia man skall lära av.
När makthavarna i Vita huset drömde ihop Irakkriget tänkte de väl närmast i termer av 1944 års berättelse (tyranniet drivs på flykten till jublet från tacksamma folkmassor och friheten sprider sig över världen) men undvek givetvis noga att tänka 1914 (ett onödigt, retorikdrivet och blodigt storkrig startas och förändrar världen oåterkalleligt till det sämre). För att inte tala om 1965 (övermodig stormakt dras med i ett onödigt och ovinnbart krig i ett fjärran, obegripligt land).”
Hela texten går att läsa här.