h1

Jakt på dött villebråd

torsdag, 13 september 2007

Läser i DN om en man som ”söker kreativitetens väsen”. Vilket låter uppbyggeligt och fint och så, och personen i fråga verkar vara en hygglig prick; ändå tycker jag en smula synd om honom, för jag finner företaget så fåfängt. Det är lite granna som de där tjocka avhandlingarna som skrivs om humorns väsen, och som inte bara – ofelbart – misslyckas, utan också är allt annat än roliga själva.

”Kreativitet”. Bara ordet gör mig misstänksam. Det finns nämligen en ironisk paradox här. Människor som har denna egenskap använder aldrig ordet. Det är ett utifrån-begrepp. Vilket ofta demonstreras med plågsam tydlighet. När den ovan nämnde experten på ”kreativitet” skall ge ett råd på hur man skall bli mer ”kreativ”, blir det att… börja använda anteckningsbok. Jag minns en person som stolt vägrade städa sitt helt igenslammade skrivbord, bara för att hon läst att ”kreativa” personer ofta hade det stökigt på sina.

Det fastnar oftast där. I utanverket. I symbolerna. ”Kreativitet” blir till en låtsaslek framför spegeln, i storasysters pumps och mammas sjal.

”Kreativitet” tillhör nämligen de där fenomenen som inte låter sig analyseras utifrån. Eller analyseras alls, utifrån någon rimlig tolkning av ordet. Det är ett villebråd som vi kan jaga oupphörligen, men i samma stund vi lägger våra händer på det, är det bara för att konstatera att vi står inför ett dött och kallnande kadaver, och att det vi egentligen ville fånga redan har flytt.

Annonser

45 kommentarer

  1. Det finns de som tror att de kan.
    På en konferens förra hösten föreläste Su Tong om behovet av kreativitet i Kina.

    Titeln presentation säger egentligen allt enligt Su: ”From Made in China to Created in China”. Målet är att utveckla den kinesiska kreativitetsindustrin och förändra inställningen till kunskap och lärande från grunden.
    – ”Vi tryckte på Folkkongressen för att få dem att skriva in ett centralt kapitel om kreativitet, design och utveckling i den nyligen antagna Elfte femårsplanen (2006-2010)”, sade Su Tong.

    Kreativitet i femårsplanen? Contradiction in terms?


  2. Jag håller helt med dig Peter. Dessa försök att analysera fram kreativiteten är lite besläktade med de skribenter som säger att de inte kan skriva utan inspiration. Denna är något som ibland kommer när man tvingar sig att skriva och ibland leder den en helt fel.

    Men för att lite motsäga mig själv så tror jag att kreatvitet har något att göra med att man lyckas frigöra sig från invanda tankemönster och vågar bryta sig ut ur det mentala fängelse vi kallar logik. Kanadensaren Edward de Bono har skrivit en del om hur logiken kan bli ett ineffektivt hjälpmedel för problemlösning. Det han kallar lateralt tänkande i motsats till logikens vertikala process ligger mycket nära kreativitet.


  3. Sist jag hörde någon uttala sig om begreppet kreativitet så handlade det om att igrunden handlar uppfinnsamhet/kreativitet om att undkomma/behandla/neutralisera en konflikt.

    Jag kan känna igen det utifrån hur jag jobbar med de fotonegativen som finns i mitt huvud med otydliga men ändå detaljrika bilder av vad jag vill göra/skapa/sätta igång.
    Det är alla gånger en motstrevig affäre att bit för bit framkalla alla små delar som finns på det suddiga negativet, för senare att översätta formatet till bild, text, eller musik.
    I detta motståndet ( som jag aldrig klarer att uppskatta) finns ingredienser som förvandlar eller präglar resultatet.
    Bilden, texten eller musikens egenvärde eller innebörd visar sig nästan alltid inneha iboende krafter som på (för mig) ett mystiskt vis tar kommandot över sig själva.
    Tja, det är inte lätt att ordlägga hur inskytelser blir egna inre bilder som kan transformeras till syn/kännbara fenomen för andra utomstående….
    Fenomenologi, handlar det om ibland, kanske?

    Och att det ser olikt ut hos alla som griper i luften efter mål och mening?
    Koka soppa på en spik, lära naken kvinna att spinna?
    HKj


  4. Jag håller med dig. Det går mode i uttryck som används för att slå mynt av klichéer. Särskilt föredragshållare i ”finn-dig-själv” branschen har en tendens att använda begrepp som vore de magiska mantra. Och i brist på lärdom och/eller akademisk kompetens redogör de för en ”ofarlig” och utspädd soppa. Att söka någots väsen är en typisk storvulen och förmäten behandling av ett ämne, som garanterat leder vilse.


  5. Fast här har nu definitoner ändå gjorts, om än ofrivilligt. Att säga vad det inte är, är på samma gång att säga vad det är. Och det sista stycket i ditt inlägg, Peter, det är väl också ett försök att beskriva kreativitetens väsen.


  6. ”Att söka någots väsen…” blir förstås inte mindre påtagligt genom att man argumenterar på samma sätt, som om väsendet vore transcendent. Det finns bilder, röster och rum oåtkomliga för förklaringar. Ändå finns strukturen där när jag lyssnar på konsert för Cembalo och stråkar av Bach BWV 1055,1056,1057,1058 och strukturen är manifest och flerskiktad som en reminiscens från en mekanistisk världsbild.


  7. Jo.


  8. Hur var det nu? 90 % transpiration och 10 % inspiration? Och nog är det så, att begreppet är ett utifrånbegrepp. Väldigt kreativa människor håller inte på att tjafsa om hur mycket eller litet kreativa de är. De bara ”tutar och kör”. Att fånga kreativitetetn i någon sorts formel är väl ungefär som att försöka utreda varför en katt spinner. När den märker att man undersöker den, så slutar den spinna!


  9. Jahapp, det var ju en sällsynt kreativ tanke.
    Kreativ, men lite svår att begripa.
    😉


  10. Ordet kreativitet måste väl vara ett nytt ord? Vet någon när det ordet kom?


  11. Kreativtet och lärande verkar ligga nära varandra. I båda handlar det om att bryta invanda mönster men för att kunna bryta några måste man ha några att starta från. Vilket innebär att vet du absolut ingenting inom ett område är det svårt att varken lära sig eller skapa något.

    Är man på ett område där man kan och vet allting går det på ren rutin och man varken lär sig eller är kreativ. Men i mellanskiktet, den sk komfortzonen, blir vi utmanade och tvingade både till att lära och till att tänka i nya banor, dvs vara kreativ. Detta leder dock inte till att man kan säga sig veta vad kreativitet egentligen är eller exakt var och när den kommer. Det är mer ett råd att vill du lära dig något eller försöka bli kreativ, sök dig till nya områden och utmaningar, vilket i grund och botten låter som sunt förnuft. För att höra detta från en feel-good föreläsare får du betala dyrt…

    Det finns också en skillnad mellan kreativitet och skapelse, man kan mycket väl skapa något utan att vara kreativ, exempelvis kan man väl ifrågasätta om en dator som komponerar nya symfonier baserade på programerade algoritmer är kreativ, snarare programmerad. Men datorn skapar trots allt nya tidigare ohörda stycken. Men människan som skrev programmet kan sägas ha varit kreativ. Men det är en hårfin balans, även människan kan sägas vara programmerad med inlärda algorimer i hjärnan, är vi då kreativa eller styrda/programmerade ? Var kommer fri vilja och slumpen in? Det är tillsist svårt, kanske omöjligt, att sätta fingret exakt på vad kreativitet är eller kommer från.


  12. Monika; ett bra ställe för sådant på nätet är SAOB. Hittar inte just ”kreativ” där, men då tittar man på Etymology online, och får napp: ”Creative is from 1678, originally literal [dvs. skapande, ‘kreerande’]; of the arts, meaning ‘imaginative,’ from 1816, first attested in Wordsworth.”

    Ännu ett Bra ställe är Språkbankens konkordanser. Hittar två belägg i 1976 års pressmaterial, noll i 1965 års. Minsann.

    Länkar:
    http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
    http://www.etymonline.com/
    http://spraakbanken.gu.se/konk/

    F.ö. tvivlar jag på hur allvarligt bröderna Härén verkligen ”söker kreativitetens väsen”, de verkar vara mest inriktade på att kränga s.k. idé-böcker. Att det allra mest konkreta råd Fredrik kan komma på är att skriva ner vad man kommer på – ja, det ger onekligen en god bild av resten.


  13. Som barn till två konstnärer (och en konstnär som styvfar) har jag också alltid varit väldigt misstänksam mot ordet.

    Många sa till mig att jag växte upp i en kreativ miljö men vad jag såg var mycket och oerhört disciplinerat arbete parat med en viss nyfikenhet vilket skapade ”kreativiteten”…


  14. Tolkningar är allt vi har, sa en kreativ man. Jag tror att det gäller allt vi vill studera – kreativitet så väl som historia…


  15. När jag läser det här tänker jag på Expressens litteratursatsning och deras tv-reklam för den. Där Expressen iscensatt att de aktuella författarna samlas för att ta en gruppbild. Det känns intuitivt helt fel att utbrista då man ser Strindberg, Lagerlöf, Woolf etc ”Oj vilka kreativa människor” När jag såg de där ”stora” författarna samlade slog det mig att de alla verkar ha burit på mycket mörker, problem och frustration – att de står väldigt lång ifrån ett ord som kreativitet.


  16. Man kanske inte kan förklara fenomenet kreativitet – vad som händer just när det händer – däremot tror jag att man kan prata om vad som faktiskt framkallar och utvecklar kreativiteten, vad som gör att man sätter sig ner och skriver den där boken eller den där sången, eller uppfinner den där uppfinningen. Ta skrivandet t ex. Jag har alltid tänkt mig att för att skriva måste man först vänta på att den där fantastiska idén ska dyka upp i huvudet, sedan är det bara att skriva ned alltihop och voilá, där har man boken. Nu håller jag på att lära mig – jag vet, det är självklart för många av er som kommenterar men inte för mig – att idén inte kommer neddimpande i färdigt skick, att det är jobb som gäller och att man måste vara snabb som fasen på att ta tillvara de där skärvorna av ideér som i bästa fall dyker upp när man minst anar det. Då är det inte så dumt att ha en anteckningsbok nära till hands…


  17. Ja, detta med ”kreativitet” är lättare att definiera negativt. Eller mer precist: man kan nog ganska exakt visa hur en ”kreativ” miljö INTE ska se ut. Till exempel kan nog en arbetsplats präglad av formalism, rädsla, och ja-sägeri aldrig bli ”kreativ” i ordets egentliga bemärkelse. Och helt analogt med detta tror jag att man kan skapa *förutsättningar* för det som kallas kreativitet. Men längre än så är jag inte villig att gå…


  18. Jenny. Dessa författare är väl kreativa, de skapade något nytt och gick sin egen väg? Att de burit på mörker, vad är det som skrämmer dig med det? Vi har alla mörker och ljus inom oss. Det gäller att försöka förhålla sig till det, omfamna sin egen skugga.
    Sedan kan jag hålla med om att vissa författare kan bli överdrivet neurotiska etc.
    Såg en intervju med en regissör M. Gondry, för ett tag sedan, och han uttryckte sig roligt. Intervjuaren frågade honom om balans. Då sa han att ”Jag själv är i obalans, men det jag skapar är i balans, eller i alla fall vill jag att det ska vara det.


  19. Balans, obalans och stökiga skrivbord: jag söker upprätthålla en rätt noggrann ordning när jag arbetar av det enkla skälet att jag har och måste ha ett slags ständigt kaos inne i mitt huvud. Och jag skulle gå under i en situation där kaos härskade både i det inre OCH det yttre. Många författare jag känner är pedanter.


  20. Kaos och galenskap är uppenbart nära släkt med kreativitet (kanske man borde sätta alla de tre begreppen inom citationstecken egentligen, så pass svårt är det ändå att hitta dem någonstans i renodlad, “levande” form, inte som det döda villebråd som enligt Peter Englund många i dag tycks vara på jakt efter. Att kaos, galenskap och kreativitet hör ihop visste ju redan de gamla grekerna.

    Ronny Ambjörnsson skrev för ganska länge sedan en högt tänkvärd essä, i DN (16.11.1995), om grekernas sammankopplande av kreativitet och vansinne, det man kan kalla kreativt vansinne. Galenskap, mani, vansinne kan nämligen tänkas innehålla en del starkt ”positiva”, kreativa sidor, menade Ambjörnsson. Vansinnet kan yttra sig i siargåvor (som hos Cassandra, dotter till kung Priam av Troja). Galenskapen, förvillelsen, ruset, det orgiastiska, med en etymologi som pekar tillbaka mot kulten av grekiska gudar som Dionysos och Orfeus, blir ju ett centralt element i all västerländsk teater från de grekiska tragedierna över Shakespeare fram till dagens dramatik.

    Samtidigt är en syn på t ex en modern konstform som rockmusik som en form av en det kreativa vanvettets diskurs, skådespel eller karneval långt ifrån problemfri. De risker och problem som är förknippade med ett sökande efter en ”vanvettets diskurs” är betydande. Har själv försökt tillämpa de här tankegångarna i en analys av den finlandssvenska rockkritikern och författaren Henrik Janssons rockkritik. Ett spännande, men besvärligt område där man snabbt hamnar i analytiska svårigheter när man ska försöka reda ut hur språklig och tankemässig kreativitet ”egentligen” fungerar.

    En etnolog som skrivit klokt om kreativitetsbegreppet är Orvar Löfgren, som utrett begreppets popularitet i den samtida kulturen och vardagsvärlden, i en antropologisk och etnologisk antologi om just kreativitet, Locating Cultural Creativity (2001), på Pluto Press. Den boken kan rekommenderas för den som vill ge sig längre in i den här besvärliga terrängen.


  21. MHÄ… Milla vilken missuppfattning! Mörker skrämmer inte mig – jag dras till det likt en mal till en lampa om natten. Det som däremot skrämmer mig är påtvingat ljus, positivitetsfascism och människor som pratar om kreativ skaparglädje. Jag ville bara påpeka att det som slog mig när det gäller flera av dessa författare är deras känsla för sårbarhet och det som är dolt. Ordet kreativitet faller igenom och för mig är det ett tomt eller negativt färgat begrepp.

    ”Jag vill vara med människor som känner till hemligheter – eller ensam”
    Rainer Maria Rilke


  22. Jenny! Positivismfascism: ett bra ord! Men å andra sidan…inte mkt bättre(begåvat) med negativismfascism…eller??
    Inte för att jag direkt gillar ordet”lagom”, men kan ni komma på ngt bättre?
    M V H Mohikanen, varken bu eller bä. 🙂


  23. Kanske kreativiteten ligger någonstans mellan kaos och ordning. Strindberg levde på många sätt i ett kaos men även under stora kriser så skrev han kopiösa mängder romaner, dramer, brev o.s.v. Till exempel En dåres försvarstal eller Inferno kom till mitt i livskaoset. Han hade alltid ordning på sitt skrivande.

    Ingmar Bergman konstaterade i en intervju som han gav för Jörn Donner att hans liv var mycket tumultariskt men när han steg in i filmstudion eller teatern så hade han ordning och reda och kontroll över allt.

    Det går knappast inte att vara kreativ i ett fullständigt kaos, men den som är pedant i alla områden av livet är kanske inte heller kreativ.


  24. Tack för tipset, Peter Olausson!


  25. men många självutnämt kreativa personer bär ju den stämpeln med stolthet och använder den som vattendelare mellan folk och folk? jag håller inte alls med om att människor med denna egenskap inte använder ordet. t ex bor en av sveriges mer namnkunnige poeter i ett kollektiv där man förväntas ”hålla på med någonting kreativt” för att få hyra in sej. jag tror det beror mer på hur pass pretentiös man är huruvida man använder ordet, men den tanken kan ha slagit mej mest för att jag läste kommentarerna ovan.

    liknande konstellationer som det ”kreativa kollektivet” förekommer enl min erfarenhet inte sällan bland teaterfolk och musiker.


  26. Hur skapas ett s k ”kreativt” arbetsklimat?
    Jag tror att följande faktorer är viktiga.
    En arbetsledare som är mer intressserad av sin medarbetare själsliv än företagets bokslutssiffor.
    En arbetsplats där chefen är lyhörd för stämningar, fångar upp idéer. Att våga i frågasätta.
    Att det är högt i tak. Att det finns utrymme för medarbetarnan att tänka i andra banor.

    Jag har under senare år haft förmånen att träffa
    ett antal författare och konstnärer. Personer som oftast tänker i andra banor, andra infallssviklar. Stimulerande samtalspartner.
    Personer som tänker annorlunda kan ofta skapa oro i sin omgivning eftersom människor ofta tycker om att umgås med personer som lika, samma bakgrund. ”Kaka söker maka”.

    Kreativa personer kan hamna utanför sällskap, bli en outsider, sårbara. Kreativa personer som får framgång, blir ofta beundrade.

    Hälsningar
    Rustan Rydman
    Stockholm


  27. Podvoll har skrivit boken: Galenskapens förförelse. Den satte då min hjärna i rörelse och fötterna sökte sig ut på en promenad för att samla ihop tanken till något konkret. En Aha-upplevelse går att mäta (kognitionsvetenskap) men vet inte vad enheten skulle vara och kallas för varje ”grad” av kreativitet i de tillståndet. Heureka-situationen då man drabbas av en god idé är högst fysik och psysik märkbar, rent av beroendeframkallande. Flow – är det en floskel?


  28. Jenny! Lite lustigt sammanträffande: då och då (ibland har det gått år mellan gångerna)tittar jag i en tonårsbok där jag skrivit av dikter, texter ur böcker och klistrat in litterära artiklar. Bl a hade jag tydligen en period med Rilke. Har då för hand(ljuva ungdom!)skriva av långa stycken från Malte Laurids Brigge.
    M v h Mohikanen, kronisk romantiker.


  29. Pardon! Skrivit av ska det stå!
    M v h. 🙂


  30. Mohikanen – då har vi något gemensamt. Rilke är en av mina favoriter. Jag återkommer alltid till honom och hans poesi.

    Förresten – jag har svårare att ”se” en bild av en negativitetsfacsist, det är kanske för att jag själv är en! 🙂


  31. Jenny! Jo, det stämmer nog. Optimistjollar är så överenergiska. Gnällspikar finns ju, men även sjukligt negativa människor. Ja, puh, vilket är värst?!
    M v h Mohikanen :-/


  32. Nu piskar jag kanske på en död häst, eftersom Peter redan har bytt ämne, men jag kan inte låta bli.

    Någon gång på 1980-talet läste jag en intervju med Hasse Alfredsson i Veckans Affärer där han talade om kreativitet. Han menade att det inte kan finnas någon kreativitet utan begränsningar. Så här (fritt ur minnet):

    – Ibland händer det att någon chefredaktör för någon liten landsortstidning ringer och ber mig skriva något. Då frågar jag vad han vill att jag skall skriva om och han säger att jag får skriva vad jag vill. Sedan frågar jag hur långt det skall vara och han säger att jag får bestämma själv. Jag frågar när han vill ha texten och han svarar att jag kan leverera den när jag vill, det finns ingen brådska.

    – Det blir inte till något. Men om jag blir uppringd mitt i natten och någon beställer en ode till potatisen av mig, så är den färdig på morgonen.

    Jag har själv märkt att jag inte kan skriva utan deadlinestress. Om jag har gott om tid att få något gjort, så blir det ändå färdigt först i sista minuten.


  33. Krav att slippa alla begränsningar – tidsmässiga eller vad gäller resurser – är ofta ett tecken på att man har med en amatör att göra.


  34. Håller med er alla – Hans Alfredson, Sune och Peter!
    Det är mkt lättare att med en viss stress skriva ngt om Skånes åkrar en novemberdag än att diffust fabulera kring livets mening.
    🙂 Mohikanen.


  35. Hejsan,

    Intellektual-Ism; Den är känd = den är förutsägbar = den är tråkig = den är allvarlig = den är statisk = den är dödsbefrämjande = den är kort och gott mental terror – och då både för givaren och mottagaren. Men som Princip så är hart när aldrig givaren medveten om det – och inte så sällan ej heller mottagaren av faenskapet.

    Intelligens är ständig rörelse = Liv. Intelligens är oförutsägbar, är spännande, är äventyrlig, är KREATIV, är rolig, är förtjusande (både skräckblandad och himmelskt förtjusande). Intelligens är kort och gott Liv i Kär Lek – och allt annat – och samtidigt i det eviga här och nu.

    En vägvisning till kreativitet, kanske…

    Ha det…
    vännen Josef

    PS. Mer om vägvisning finner Du under rubrik nr B38:3 i slutet på min hemsida. Dit kommer Du på ett ögonblick genom att klicka på mitt namn, kanske… 🙂 DS.


  36. […] kommenterar här på bloggen Emmas tidigare inlägg om den kreativa vågen och hänvisar till en diskussion på sin blogg. “Kreativitet”. Bara ordet gör mig misstänksam. Det finns nämligen en ironisk paradox här. […]


  37. Jag såg ett av Fredrik Häréns föredrag på TV härom veckan. Vad jag såg var en kille som verkar ha gjort karriär på att predika just de floskler som ligger rätt i tiden just nu. De floskler som folk vill höra, framförallt folk i åldern 50+. Häréns föredrag kändes som en tidsresa till det sena 90-talets IT-boom. En ”guru” som bländar makthavare av en ålder då många inte riktigt längre hänger med i den nya tekniken och den nya tiden. Problemet är bara att det som Härén bländar med är rena självklarheterna och ibland rena dumheterna.
    Då han bländar med dumheter låter han som Illustrerad vetenskap. Han slog upp diverse tekniska visioner stort på ett sådant sätt att de tolkades som klara produkter, färdiga för försäljning. I verkligheten är steget vanligen långt mellan vision och färdig produkt, och många av dessa visioner som Härén och Illustrerad vetenskap bländar med kommer aldrig ens att nå prototypstadiet. De är helt enkelt allt för orealistiska.
    Så till självklarheterna. Alla vet att Asien är på frammarsch. Alla vet att nya idéer är enormt viktiga för att föra utvecklingen framåt. Alla vet att allt som stagnerar blir efter då andra rör sig. Vad jag inte förstår är varför folk på fullaste allvar känner att de behöver en Fredrik Härén att berätta sådant de redan vet. Bekräftelse av sanningar kanske? Behov av ”gurus”? De äldre generationernas behov av att se att återväxten är tryggad, att det finns kreativa unga människor med nya idéer? Var inte oroliga 50+. Det finns massor av kreativa unga människor med nya idéer. Tro bara inte att Fredrik Härén är en av dem.


  38. Får kanske ta tillbaka min milt överseende syn på herrn ifråga. Konsultbranschen är uppenbarligen sprängfylld av sådana här humbugmaskiner.


  39. Då jag läser mitt förra inlägg igen inser jag att jag kanske framstår som väl hård mot Härén. Det är klart att samhället behöver kreativa människor och att dessa bör uppmuntras. Om Härén får makthavare att göra just detta fyller han en viktig funktion.
    Dessutom kan den sista meningen i inlägget missförstås då den var illa formulerad. Jag menar inte att Härén inte är kreativ. Det är han säkert. Vad jag menade var att makthavarna inte ska lyssna allt för mycket på de som ropar högst och för sig med de yvigaste gesterna. De viktigaste resurserna verkar ofta i det fördolda.
    Min poäng är helt enkelt att kreativitet utan verklighetsförankring sällan är användbar. Fördes vi verkligen framåt av de av IT-företagen som steg som solar men sjönk som pannkakor? Eller befann vi oss på samma punkt vi startade från då det hela var över? Vi vill att samhället utvecklas, men för att skapa något att bygga på behöver vi ha fötterna på jorden såväl som huvudet bland molnen.


  40. En professionell konsult är en person som har flera färgtusch i sin väska när han åker hem än han hade när han kom… 🙂


  41. […] några veckor sedan framkastade akademiledamoten Peter Englund sina dubier kring begreppet “kreativitet”: “Kreativitet”. Bara ordet gör mig misstänksam. Det finns nämligen en ironisk paradox här. […]


  42. […] höstas skrev: “‘Kreativitet’. Bara ordet gör mig misstänksam.” Just det, Peter Englund. Om ordet “kreativitet” ger skäl för misstänksamhet, vilka känslor borde då inte […]


  43. Underbart! Har stört mig så förbenat på detta ord i flera år men inte riktigt bemödat mig med att intellektualiserat kring det. Antar att det beror på att det ÄR ett utanför-begrepp. Det låter bara löjligt, vem som än tar det i sin mun.


  44. Lyssna på härens föredrag som han framförede på kunskapens dag – mycket underhållande,tänkvärda. och läskiga 😦

    Sen om man kan analysera kreativitet – well det är en annan sak…

    /K


  45. Här hittar du länken till Fredrik Häréns föredrag på kunskapens dag.

    Jag håller inte med dig helt Peter. Du menar att kreativiteten är någoting mystisk, som människor inte förstår sig på och som människor inte ens bör försöka förstå sig på. Men kreativitet är i egentligen ett tänkesätt, som man kan lära ut och lära in, om man inte har lyckats behålla det från sin barndom. För det första måste man ha kritiskt tänkande. Det gäller att man kan ifrågasätta tillvaron, för att sedan ställa frågan: ”finns det något sätt att göra det bättre på?” och ”vad händer om man gör så istället?” Utan ett frågetecken i huvet så försöker man aldrig ens hitta svar. Sedan gäller det att man tänker konstruktivt, och använda kunskap som verktyg för att komma runt alla svårigheter man råkar på vägen till målet. Det är lättare att tänka nytt än att skapa nytt.

    Fredrik Härén har iaf en poäng: att vi i Sverige är allför mycket påverkade av ordet ”omöjligt” och Jantelagen idag. Hur ska man kunna skapa nytt, om man inte ens vill leka med fantasin?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: